Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det han vid en befordran blifvit förbigången. Gustaf
Adolf mottog öfverlöparen, oaktadt Oxenstiernas varningar;
ty redan då var hertigen känd som en föga pålitlig herre.
Efter konungens död gissade eller försäkrade man, att
missförståndet med Wallenstein endast varit låtsadt; att
det var hertigen som uti trängseln och oredan sköt
konungen genom ryggen och sedan tillsammans med sin
be-tjent fullbordade mordet; alt hertigen enligt
öfverenskom-melse med de kejserliga bar en grön fältbindel, såsom
hemligt tecken att lemnas oantastad; och att han sedan
midt under slaget öfvergick till Wallenstein, medförande
tidningen om illbragdens verkställighet m. m. Sådant var
ryktet. Svenska soldaterna, öfvertygade om dess sanning,
hatade hertigen värre än döden; och flere häfdatecknare
hafva följt denna allmänna sägen. Verkliga förhållandet
var emedlertid följande: att nemligen bela svenska hären
hade likasom hertigen grön fältbindel, de kejserliga
deremot röd; att hertigen ännu flere veckor efter slaget
dröjde qvar i svenska tjensten, hvilken han endast för atl
undgå soldaternas ovilja lemnade, då ban öfvergick
ingalunda till Österrike, utan till Saxen. Man kan ej beller
upptäcka det ringaste spår af honom tilldelad belöning,
hvarken i befordran eller penningar. Sedermera förde han
underhandlingarne mellan Johan Georg och Wallenstein,
var invecklad uti denne sednares sammansvärjning och
blef fängslad och förd till Wien, hvarest han afsvor
lutherska bekännelsen och anställdes vid krigshären. Uti en
träflning mot svenskarna blef han dödligen sårad, fången,
och af Torstensson med möda skyddad mot soldaterna,
hvilka ville hämnas kpnungens död på den förmenta
mördaren. De rop af smärta, som dödsplågorna aftvingade
honom, uttyddes, än som utbrott af det vaknande
samvetet, än som en fullkomlig bekännelse om den föröfvade
illbragden, och så har hans minne, med fläcken .af denna
misstanke, gått till eflerverlden.
Enligt en annan sägen var det Richelieu, som,
af-undsjuk på konungens framsteg, lejt mördaren; delta dock
utan alla bevis. Någon tysk äfventyrare sålde emedlertid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
