Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blifva inlaget i förbundet. För att ordna allt detta
och förena hela det protestantiska Tyskland uti ett
enda stort förbund, utlyste Oxenstjerna elt nytt allmänt
möte uti Frankfurt am Mayn till Mars månad 1634.
Men oaktadt ombuden voro derstädes flera månader
tillsammans, kunde dock ingenting afgöras. Den
oförmodade framgång, som protestanterna också efter
Gustaf Adolfs död haft, gjorde dem öfvermodiga, oeniga,
oböjliga. Frankrike förorsakade också mycken oenighet
och tidsutdrägt genom sina anspråk på Filipsburg; och
en mängd småtvisler mellan ständerna själfva drogo ut
frampå sommaren och hindrade alla vigtiga ärender.
Hufvudsvårigheten var dock frågan om Sverges
skadestånd. Oxenstjerna, för att ej reta någon viss fiende,
ville, att dess närmare bestämmande skulle fördröjas
till fredens afslutande, då man visste, hvad man med
skäl kunde fordra. Man anade dock allmänt, att
Sver-ge ämaade taga Pommern, på hvilket land åter
Bran-denburg hade gamla och lagliga arfsanspråk.
Kurfursten af Saxen yrkade nu, att Sverge skulle bestämdt
förklara, livad det fordrade i skadestånd; öfvertygad,
att så snart det nämnde Pommern eller Ost-Preussen,
skulle Brandenburgs dittills varande vänskap förvandlas
i hat. Oxenstjerna såg snaran, och sökte i flera
månader undvika den. Men Kur-Saxen, som föesatt sig
att tillintetgöra Sverges inflytande, var ytterligt
envist, och förstod alt vinna de andra staterna för sin
åsigt. Efter mångfaldiga undflvktcr blef ändteligen
Oxenstjerna tvungen till tydligare utlåtande, så alt det
var klart, att han syftade på Pommern. Nu kom
elden lös uti församlingen. Brandenburg ropade högt
emot, och understöddes dervid af de flesta Norra
staterna, hvilka fruktade Sverges sålunda blifvandc
grannskap. De åberopade Gustaf Adolfs ofia upprepade
yttrande: »att han kommit till Tyskland, icke iör alt
wgöra eröfringar af land, utan lör att skydda landet.»
De södra staterna deremot gillade förslaget, ty det
gällde icke dem, och så uppstod jemntc de andra t vi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
