- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 7. Drottning Kristinas förmyndare. Afd. 1 /
108

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

äfven utan hans vetskap, hvilket båda delarna var
ganska sällsynt, beslöt man alt lemna bort Sverges
Preussiska besittningar och det utan någon
krigsersätt-ning, utan att Uladislaus nedlade sina anspråk, ja utan
alt ens erhålla någon riktig frid; utan blott mot
ytterligare stillestånd, hvilket man sålunda med
uppoffring af de betydliga Preussiska tullarna skuiie köpa T).
Efter långa upp- och nedprutningar afslutades
ändteli-gen d. 2 Sept. ett stillestånd på 26 år. Hufvudsakliga
villkoren voro: att både Kristina och Uladislaus skulle
iöra Svenska konunga-namnet, den sednare dock utan
några derpå grundade anspråk; och att Sverge skulle
tills vidare behålla Est- och Lililand, men åt Polen
återlemna alla besittningarna i Preussen.

Axel Oxenstjernas uppförande uti hela denna sak
är märkvärdigt och visar hans lynne och ställning.
Det synes, som han icke blott af fosterlandskärlek utan
ock ai personlig stolthet ogerna velat bortlemna
Preussen, emedan denna eröfring var ett hedrande minne
af hans konungslige väns tapperhet och af hans egen
rådighet och underhandlingskonst. Det var också
der-före i början hans afsigt alt draga
fredsunderhandlingen på tiden, tills Sverge hunnit reda sig ur
Tyska oväsendet, och kunde med odelad styrka vända
sig mot Polen. Han påstod ifrigt, »att man på intet
»villkor borde lemna Preussiska hamnarna; ty om man
»blott hulle sig modig och rak, skulle Polen nog låta
»dem fara.» Också utbredde han sig mycket om de
sto-xa inkomster, Sverge hade från dervarande tullar, och
med hvilka man hittills upprätthållit skolor och många
ämbetsverk, hvilka eljest af brist på medel skulle
hafva förfalli’. Några i rådet påstodo, att man ej hade
serdeles stor behållning af Preussen. Andra
anteckningar deremot säga, att Danzigs tull ensam år 1634
gaf 1,400,000 R:dr, och Oxenstjerna påstod, »att alla
»¡Preussiska tullarna tillsammans gåfvo mer än halfva

r) Riksark. Rådsprotok. d. 18 Apr. 1633.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:15:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/7/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free