Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Slutligen voro äfven nu ordalagen så ställda, som skulle
Sverge genom sitt deltagande i kriget hafva begått ett
brott, som behöfde genom serskildt fridsvillkor
begraf-vas i glömska. Öxenstjerna, i hopp att på annan väg
komma genare till målet, sände d. 17 Sept. ett
serskildt ombud till kejsaren med fridsförslag. Kejsaren
bevärdigade icke Öxenstjerna med omedelbart svar;
m°n i dess ställe framförde kurfursten från honom den
hälsning, att han endast beviljade Svenskarna fritt
af-tåg; och ingenting mer.
Under hela denna tid trängde kurfursten allt
närmare in på Svenska hären, så att denna för att
undvika öppet krig måste draga sig tillbaka. På samma
gång utfärdade han till alla uti Svenska hären
varande Tyskar öppna kungörelser, hvari de uppmanades
att öfvergifva främlingjirna och återvända till egna
furstar samt derigenom förskalfa frid åt eget
fädernesland. Dessa bief blefvo ej utan verkan. Många
öf-vergåfvo Svenskarna; andra började underhandia med
Saxen; nästan alla voro mer eller mindre missnöjda.
Uti Magdeburg, der Öxenstjerna vistades, uppstod ett
myteii, så att han sjelf blef af sina soldater
forineli-geu tillfångatagen, fast sedermera af Baiu r befriad,
såsom vi framdeles skola berätta. Som emcdleriid
Saxi-ska hären nalkades, och kejserliga troppar hotade
Pommern, begaf sig Öxenstjerna uti slutet af September
från Magdeburg till Steltin, derunder liiligt förlöljd af
kejserliga generalen Marazini. Denna Oxenstjernas
af-resa ftrklaiade kurfursten som afbrott i
underhandlingen; ehuru rikskansleren efterlemnat ombud och
dessutom underrättelse, ftvart han farit; och ehuru Johan
Banér ifrigt och till och med ödmjukt yrkade på
fridsunderhandlingens fortsättande. Men händelsen var, att
kejsaren och äfvenså konungen i Polen skickat
betydliga bjelptroppar, så alt kurfursten ansåg det vara
ganska lätt att fördrifva Svenskarna. Den G Nov. gaf han
derföre sitt sisla utlåtande. Alla de förra punkterna
vidhöllos, utom att han nu lofvade två och en half million
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
