Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
riksdaler, dock med många afdrag och foga säkerhet.
Men samma dag, som lian afskickade detla href,
utfärdade han också åt sin fältherre Baudis befallning
att med våld drifva undan Svenskarna,’en befallning,
som han sjelf och samtiden kallade Blodsorderna.
Oxenstjerna, som länge förutsett denna utgång,
hade befallt Banér att i sådan händelse icke längre
låta drifva sig tillbaka, utan möta våld med våld.
Tillika skref han till kurfursten ett ganska allvarsamt, bref,
och gjorde honom ansvarig för det nya krig, och för
all den blodsutgjutelse och allt det elände, som af
kurfurstens visade obillighet hädanefter kunde förorsakas.
Sålunda brast det förhärjande kriget åter löst.
Om dessa förhållanden skref Oxenstjerna till de
hemmavarande sålunda: »Kurfurstens falskhet och
elak-»het hindrar Sverge från alt med heder ernå den frid,
.¡som det så väl behöfver. Han skyirfar och bespottar
»oss, och tvingar oss att taga till vapen, så framt vi
»ej såsom föraktliga vanveltingar vilja förlöpa allt
sam-»mans och låta hela verlden skämma ut oss, hvilket
jag hoppas, ingen ärlig Svensk vill lida 1). Ty skola
»vi härut, så är bättre att efter manligt försvar blifva
»med våld fördrifne, Inilket kan hända äfven de
tapp-»raste folk; än att handlöst och fegt öfvergifva alla
si-»na fördelar.» Men regeringen i Sverge, hvilken skulle
skaffa medel till krigets underhållande, var icke så
be-slutsam. Sulvius lät uti rådet förstå, »att Axel
Oxen-»stjerna skulle af stolthet häldre dö än ingå en
min-»dre hederlig dock för riket nu nödvändig frid.»
Kurfursten af Saxen lät också hos Svenska rådet anklaga
rikskansleren, såsom den der hindrade freden. Dock
var största delen af rådet ännu på Oxenstjernas sida;
men de fruktade riksdagen. Den blef sammankallad,
och icke utan oro. Adeln med Per Brahe i spetsen
vägrade att göra flera uppoffringar af sina privilegier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
