Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bönderna, serdeles från Småland och Nerke knorrade
högt, begärde nedsättning i skatterna, hotade att eljest
gå hem, och kallade dem, som understödde regeringen
lör herrskyllare o. s. v. Rådet ville, att Joh.
Skytte, hvilken ansågs företrädesvis en folkets man,
skulle gå ned till bönderna och liigna dem; men han
undandrog sig. Bönderna blefvo då uppkallade i
rådet och varnade. Äfven gingo Per Banér och Klas
Fleming ned till deras samlingsrum; och med biträde af
Dalkarlsbönderna, hvilka understödde regeringen,
lyckades det att med någon eftergift ställa allmogen till—
ilreds och hålla verket tillsammans 1). Rikdagsbe?lutet
blef, »att ständerna ansågo både osäkert och emo!
»Sverges höghet stridande att underhandla med
kejsa-»rens undersåte, kurfursten i st. f. med kejsaren sjelf;
»ständerna fordrade uttryckligen en hederlig och
sänker frid. Men om fienden lortfore med nesliga och
»osäkra villkor, då till bjuda sig ständerna att våga lif,
»blod och egodelar, tills Gud förlänar en frid, som
»Sverges höghet likmätig är. Och slutligen, emedan en
»ringa tillfällighet lätt kan förändra eLt långt rådslag,
»derföre lemna ständerna åt regeringens
högförnuftiga-»re omdöme aft häri göra och låta, hvad rikets väl
»och omständigheterna fordrade.» — Ehuru regeringen
Jyckats öfvertala ständerna till detta högsinnta beslut,
vacklade den likväl sjelf, och befallde Oxenstjerna
söka frid; äfven om ingen ersättning erhölles; till och
med utan kejsarens omedelbara dellagande och blott
på försäkran af båda kurfurstarna af Brandenburg och
Saxen. Detta var i Axel Oxenstjernas ögon en
klen-modighet, som han ej kunde fördraga. »Jag fruktar,»
skref han tillbaka, »att en sådan frid icke blifver
lång-»varig, och att kriget sedermera snart blåser öfver till
Sver-»ge. Dock skall jag följa edra föreskrifter och famla
ef-»te» friden, i ljus och i mörker. Gud gifve lycka ait
i) RiksarV. Radsprotok. fraor d. 26 Oct. till n Nov,
i6.35.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
