- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 7. Drottning Kristinas förmyndare. Afd. 1 /
125

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»och iör verlden visa friskt mod; deri beslår rikets
bå-»de anseende och välfärd. Jag litar på dig, min
bro-»der, på marsken *) och flera vänner, att i häruti
if->>rigt och samdrägtigt befrämjen fäderneslandets bäsla 2).

Emedlertid gick det ånyo påbegynnta kriget helt
annorlunda, än kejsaren och kurfuisten väntat. Inom
tre veckor efter d>ss utbrott hade Saxarna lidit flera
förluster och deribland det icke obetydliga nederlaget
vid Dömitz. Emedan härarna vände sig uppåt
Meklen-burg, blefvo detta landets båda hertigar ganska ifriga
att genom allmän fred förekomma härjandet af
deras besittningar. Hertig Adolf Fredrik åtog sig derföre
det svåra medlarevärfvet. Fyra serskilda gånger for
Lan under November och December månader fram och
tillbaka mellan kurfursten och rikskansleren. Genom
den oväntade motgången hade den förre blifvit mera
eftergifvande; den ena tvistepunkten efter den andra
sammanjemnkades, och slutligen åtei stodo för
beredel-sefriden oafgjorda blott frågorna om Svenska härens
aftagande och om försoning för alla protestanter,
hvilken sednareOxenstjerna fordrade, men Kur-Saxen
vägrade. Till d. 18 Jan. 1636 utsattes dock ett möte för
fridens fullkomliga och allsidiga afslutande; och många
hoppades en snar och lycklig utgång på det
olycks-bringande kriget. Men kejserliga hofvet fortfor att med
stötande öfvermod icke vilja underhandla med Sverge,
och då det sent omsider gaf kurfursten ordentlig fullmagt
dertill, nämndes i brefvet endast Sverges krona, men
ej drottning Kristina; detta påtagligen för att gifva
stöd åt Uladislai ani.pråk på Sverge. Om det
utsatta fridsmötet hördes också från Wien icke ett
enda ord: man sade, att kejsaren såge det ogerna,
såsom ett nytt tillfälle för protestanterna att
förena sig inbördes och med främmande magter. Äfven

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:15:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/7/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free