- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 7. Drottning Kristinas förmyndare. Afd. 1 /
188

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

var hans svåger. Ändå större lycka, att Leonhard
Torstensson, hvilken näst Banér hade högsta befälet,
var en man, som aldrig gaf anledning till missnöje,
och som alltid visste med lugn och eftergifvenhet
undvika hvarje tvist med sin hetlefrade förman. Det var
på detta sätt, som de båda tillsammans utförde sina
stora bragder till Sverges och egen ära. Deremot med
den gamla och styfsinnte Herman Wrangel, som en
tid förde östra sidohären, kom Baner snart i sådan
oenighet, att Wrangel måste resa hem. Med Axel
Oxenstjerna var förhållandet ej det bästa; Banér lydde
honom ogerna, stundom alls icke. Efter
Oxenstjer-nas hemresa måste den beqvämlige Sten Bjelke i
Stet-tin helt och hållet dansa efter Banérs pipa; och med
Salvius uti Hamburg låg han uti beständiga tvister.

Svårare är förebråelsen för grymhet. Det var
under Banérs befäl, som Svenska härens plundringar
å-drogo sig Tysklands förbannelser. Härjandet i Saxen
och Böhmen var afskyvärdt. Det kan icke ursäktas
genom Sverges nödställda belägenhet, eller
föreskrifterna från Stockholm. Banérs råa och häftiga lynne
gjorde honom till en passande verkställare af sådana
blodsdomar. Efter honom återtog Svenska hären ett
mildare krigssätt.

Outtröttlig uti mödan, öfverlemnade sig Banér
dessemellan med lika ytterlighet åt nöjen och vällust.
Qvinnor voro hans svaga sida, stundom med åsidosättande
af äktenskaplig trohet. Vid bordet och glaset var han,
i likhet med tidens sed, så omåttlig , att man derifrån
härledde hans försvagade hälsa och förtidiga död.
Fransyska skriftställare påstå, att han för dessa nöjen
stundom försummade sina pligter; ja, att man någon gång
icke på flere dagar kunde träffa honom redig.

Johan Banér var tre gånger gift, först med
Katarina Elisabet Pfuel, en fröken, som från Brandenburg
kommit in till Sverge med drottning Maria Eleonora.
Hon dog 1636 på Egeln vid Magdeburg. Banér fick
af riksförmyndarne tjenstledighet för att fara till Sver-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:15:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/7/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free