Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kristian sökte skilja Holland från förbundet med
Sverge; men fåfängt. Holland låtsade neutralitet. Det
erböd Danmark tillåtelse att i Amsterdam värfva skepp
och sjöfolk, liksom Sverge gjort. Holländarne visste
mer än väl, att Kristian saknade alla dertill nödiga
medel.
Uti England växte de inre oroligheterna.
Deri-från var ej heller någon hjelp att hoppas.
Således återigen, och nu mer än förra året, var
Kristian inskränkt endast till sina egna krafter. Dessa
voro mycket försvagade; de få tillgångarna medtagna
och halfva flottan förstörd. Det värsta var, att rådet
och högadeln af förut nämnde skäl undandrogo sig alla
bidrag till fäderneslandets försvar. Flere gånger
under vintern anmodade dem konungen att med gerder
bispringa riket. De ursäktade sig, åberopade sina
friheter och landets fattigdom samt rådde till frid. Uti
April intogs kronprinsen uti rådet, hvarest han
uppmanade till manligt lörsvar. För att dertill skaffa
medel erböd han att sjelf jemnte gemål sälja alla sina
juveler och Öfriga klenoder; men han ville, att
riksrå-derna och alla andra undersåtare skulle också med
motsvarande uppoffringar bispringa fäderneslandet. Detta
förslag väckte i rådet motstånd och en liflig
ordväxling serdeles mellan prinsen och Kristian Lindenau,
en man af föga duglighet, men gift med en af
konungens oäkta döttrar. Prinsen synes hafva något
förhetsat sig. Då svarade Lindenau: »Jag beder Eders
Hög-»het betänka, att jag såsom en af rådet, är också en
»af dem, som vid nästa tronledighet skapa en konung
»åt Danmark.» Prinsen måste tåla och tiga och hvarje
försök att förmå rådet till krigsgerder misslyckades.
»Jag fruktar,» skref Österrikiska sändebudet, »att Gud
»kommer att utsträcka ett straffande ris öfver
Dan-»skarna, emedan de ej redligt velat understödja sitt
»fädernesland.» Det taltes om, att konungen
borde ändra regeringsformen och utvidga sin magt;
men man vågade ej försöket af fruktan, att hög-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
