- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 7. Drottning Kristinas förmyndare. Afd. 1 /
311

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Detta krig med derpå följande fred utgör i många
fall vändningspunkten af förhållandet mellan Danmark
och Sverge, samt begynnelsen till ett nytt tidehvarf»
Sedan de stora Waldemarernes tid hade hos
Danska folket länge bibehållit sig de under då
varande strider framkallade egenskaperna af kraft, mod
och duglighet, hvilken sinnesstämning under
unionstiden än mera utvecklades genom ansträngningarna
att kufva Sverge. Dessa egenskaper, jemnte enighet
och högre bildning, gåfvo en bestämd öfvervigt öfver
Svenskarna, hvilka under och efter Folkunga tiden
försvagade sig genom egennytta och inbördes tvister.
Också efter Unionens upphäfvande fortforo af gammal vana
dessa känslor. Sverge ansåg det mycket vunnet att
under Sturarna och Gustaf Wasa hafva befriat sig från
Danmarks ok ; och Danmark smickrade sig med
drömmar om återställandet af sitt fordna öfvervälde. Till
och med Gustaf Adolf delade denna gamla fördom och
tyckes hafva fruktat Danmark mer än någon annan af
sina fiender. Men Danmark hade länge upphört att
vara fruktansvärdt. Konungen och rådet, sins emellan
oeniga och afundsjuka, rycktes om den delade magten,
i stället för att använda den mot fiender. — Rådet
och högadeln med landets egendom i sina händer, ville
deraf till landets underhåll och försvar föga eller
ingenting gifva , utan förtärde i lättja och öfverflöd sina
stora inkomster, samt uppfostrade barnen i
okunnighet, egennytta, olydnad mot och oduglighet i
regeringen, samt ovana vid krig och uppoffringar. Af denna
adel beherrskades landet och de ofrälse stånden; och
med undantag af det, som närmast stod under den
kraftfulle konungen, hade allt sjunkit i lägervall.
Svenskarna deremot hade under stora furstar och svåra krig
blifvit uppfostrade till enighet, kraft och uppoffrande
fosterlandskärlek. Det var Kristinas förmyndare , som
först insågo och begagnade dessa ändrade förhållanden
och utgången rättvisade deras förmodan. Från
Magnus Smek intill 1643, ett tidehvarf af omkring 300

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:15:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/7/0321.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free