- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 8. Drottning Kristinas förmyndare. Afd. 2 /
16

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stensson ett mildare lynne. Han utpressade väl
dryga brandskatter, hvilka till härens allmänna bästa
användes; men han förböd och straffade plundringar*
Öfver hans minne hvilar intet Magdeburg, intet
Wür-zen, inga härjningar sådana som 1637 i Meissen, 1639
i Böhmen. Detta jemnte den föga del, han för sin
sjuklighets skull kunde taga i fältlefnaden, var kanske
orsaken, hvarföre han icke lyckades vinna någon
ser-deles tillgifvenhet hos de sedan Baners tid förvildade
soldaterna.

Han var utmärkt så till minne som förstånd;
hans ärlighet öfver alla tvifvelsmål. Redan 1639 vid
tillfälle af ett mutningsförslag, sade hertigen Georg af
BraunschMeig Liineburg: »Jag känner Torstensson oeh
»¡säger eder, att det är förgäfves.» Han behöll samma
anseende allt framgent. Egennytta var icke hans
svaga sida, ej heller lemnade han stor rikedom efter sig.
Det är väl sannt, från Holstein hemskickade han ett,
som det sades, med byte lastadt fartyg, hvilket dock
uppbringades till Köpenhamn. Men med sin stora
af-löning, och med öppet tillfälle att plundra det förut
orörda óslerrike och Mähren, hade Torstensson lätt
nog kunnat tillrycka sig flere sådana skutlaster. —
Men från girighet likasom från andra brott hindrades
han af en varm och lefvande Gudsfruktan. Ofta, och
serdeles före afgörande strider upplifvade han sin
förtröstan genom Ordets läsning; i synnerhet brukade
han vid sådana tillfällen upprepa Davids språk: »Du
»uppehåller mig vid din högra hand- Du leder mig
»efter ditt råd och upptager mig på ändalycktone med
päran. När jag hafver dig, så frågar jag efter himmel
»och jord intet;» och i plågans stunder tilläde han:
»om mig än kropp och själ försmäktade, så är du
»dock Gud alltid mitt hjertas tröst och min del.»
Detta sista språk förordnade han också till ämne för
den en gång efter honom blifvande likpredikningen.

Som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:10:22 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/8/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free