- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 8. Drottning Kristinas förmyndare. Afd. 2 /
35

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ken ej antog det för honom på samma gång som för
Bäjern afslutade stilleståndet. Det var under denna
strid, som Königsmack erhöll Wrangels befallning att
skynda till hufvudhärens förstärkning mot de förenade
kejserliga och Bajerska tropparna. Oaktadt fältherrens
befallning och härens vådliga belägenhet, sände
Königs-marck blott aågra få regementer, och stannade sjelf
med de flesta qvar i Westfalen för alt, som han
sade, ej derslädes lemna fienden fritt fält. Wrangel
harmades öfver denna olydnad och klagade hos
regeringen. Äfven Kristina blef missnöjd, men vågade ej
stöta Königsmarck för hufvudet. Hon beslöt dölja sin
ovilja, och bad Wrangel göra detsamma. I Novemher
förenade sig ändtligen Königsmarck med hufvudhären.

Hertig Bernhards efterlemnade här bestod
hufvudsakligen al Tyskar, hvilka, ehuru nu i många år under
Fransyskt öfverbefäl och tillsammans med Franska
troppar, dock alltid höllo sig tätt tillhopa och
utgjorde likasom en för sig sjelf beslående afdelning. Deras
förnämsta ledare efter Bernhards död voro i början
Erlach och Taupadel, i sednare år Reinhold von
Rosen. Af flere anledningar voro dessa troppar
missnöjda med Frankrike och med Turenne. Detta missnöje
öfvergick till uppror, när de i början af året skull«
föras åt Belgien. Turenne kunde hvarken med ondo
eller godo förmå dem att längre stanna i Frankrikes
tjenst. Tillsammans ulgörande elfva regementer,
brö-to de upp och öfvergåfvo Fransmännen samt
förklarade, att de ämnade återgå i tjenst hos Sverge,
hvilken magt de ursprungligen tillhört, och som fortfor
att på Tysklands jord kämpa för Tysklands både
borgerliga och andeliga frihet. Häldst ville de komma
under Königsmarck. Men hvarken Sverge1) eller
Königsmarck var serdeles angelägen om deras mottagande,
dels för att ej stöta Frankrike, dels på det ej
Wei-marianernas sjelfsvåld, stora anspråk och uppstudsig-

j) Riks ark. RäJsprot. d. 6 Aug. 1647.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:10:22 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/8/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free