- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 8. Drottning Kristinas förmyndare. Afd. 2 /
47

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kommande olyckor. Detta kostade kejsaren många
krigshärar, och Gallas fick den ena gången efter den
andra till egen förödmjukelse sjelf erfara och för
andra tydligen ådagalägga, att han icke var verket
vuxen. Han saknade drift och beslutsamhet; men var i
dess ställe envis och egensinnig. Till slut började han
i glaset söka tröst öfver sina många motgångar. Man
kan väl icke egentligen säga, att Gallas någonsin blef
slager uti en större drabbning; men sådant kom deraf,
att han efter segern vid Nördlingen aldrig blottställde
sina vunna lagrar, utan sökte genom fram- och
återtåg samt svältkrig förstöra sin Gende. Men detta var
just det farligaste för Gallas sjelf; ty han visste aldrig
bereda sina troppar goda q varter och riklig tillförsel,
och slutade derföre vanligtvis med att förstöra sin
egen här. Soldaterna sade derföre, att han var icke
en härförare, utan en härförstörare. Han
gjorde skäl för delta namn första gången vid Rhen emot
hertig Bernhard 1636; sedan mot Banér 1G37 och
1638, hvarför han också 1039 Gck afsked och hlel
ordförande i kiigshofrådet i Wien. Men kejsarens
gunstling, TrautmansdoriT, bibehöll dock en fördelaktig
tanke om Gallas. Derföre, då Piccolomini 1042 blef af
Torstensson vid Leipzig besegrad, togs Gallas åter till
nåder och Gck öfverbelälet. Ar 1644, efter den
ömkliga utgången af tåget till Holstein och svältkriget vid
Bernburg, blef han för andra gangen afskedad; men
efter slaget vid Jankowitz för tredje gången kejserlig
fältherre igen. Genast derelter insjuknade han af gikt,
och dog samma vinter.

Hans medtäflare Ha t z fel d synes hafva varit till
och med Gallas underlägsen. Slagen af Banér vid
Wittstock, af Torstensson vid Jankowitz, förlorade han
både befäl och anseende.

Mer än båda dessa fältherrar var kejsarens broder
erkehertig Leopold Wilhelm både lycklig och
skicklig; likväl ingendera tillräckligt för att b*Sigra
Svenskarna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:10:22 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/8/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free