- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 8. Drottning Kristinas förmyndare. Afd. 2 /
50

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ÅTTONDE KAPITLET.

OM KRIGETS HÄRJNINGAR.

Ofvanbeskrifna trettioåia krig varen bland de
vildaste fejder, som i sednare tider härjat Europa.
Dertill bidrog förnämligast den bitterhet, som utmärker
så vid borgerliga som troskrig; och detta var från
början båda delarna. Sedermera innästlade sig deri Here
utländska magter, hvilka hyste föga eller intet
deltagande för Tysklands lidanden; och slutligen uppväxte
under den långa fejden ett förvildad t slägte, som icke
ägde begrepp om lagbunden sammanlefnad, icke en
gång om Skriftens allmännaste sedebud. I början
bestodo härarna ännu till det mesta af soldater, uppfostrade
uti ordentliga samhällen och vanda vid tukt och
sedlighet. Det var den tiden endast oordentliga
partigängare samt kroaterna och dylika half- eller helvilda
krigare, som tilläto sig de omenskliga härjningarna. Men
när Wallenstein i stort utförde den tanken, att låta
haren föda sig sjelf, då upphöjde han på samma gång
plundring till rättmätigt skaffande och antog den
satsen, att landet var till för härens skull och icke
tvärtom. Mer eller mindre följdes hans exempel af de
flesta sednare härförare.

Det är också från Wallensteins tid, och den
derpå följande, som de bittraste klagomålen öfver våld
och plundringar förskrifva sig. Officerarna borttogo
sila dyrbarheter eller tvungo förmögna personer, hela
byar och städer att utbetala stora lösepenningar för
frihet från plundring, mord och brand. Så samlade
mången stor förmögenhet och Altringer hade
sammanskrapat omätliga skatter, hvilka han nedsatt i Genuas
och Venedigs banker. För andra, för de flesta, gick
penningen, som han kom, med brådska och brott, i
spel, dryckenskap och liderlighet, samt qvarlemnade
blott fördubblad törst efter nya byten till medel för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:15:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/8/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free