- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 8. Drottning Kristinas förmyndare. Afd. 2 /
58

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bära krigets eländen, än sluta sig till honom. —
Äfven hos de smärre staterna, hos riksstäderna, ja hos
sjelfva folkmassorna röjde sig samma sjelfviska sinne,
samma bemödande att främja blott enskild fördel, om
ock på bekostnad af det hela. Tysklands tvänne
ut-märktaste fältherrar voro Wallenstein och hertig
Bernhard; men de, framför alla andra, drelvos af samma
egennytta; ty icke nog, alt de ej hade hjerta för det
gemensamma fäderneslandet, de hyste icke ens trohet
mot de furstar, i hvilkas tjenst, de stodo; utan sökte,
lika forntidens äfventyrare, att åt sig sjelfva med
svärdet eröfra konungadömen och väldigheter.

Visserligen omtalas några bemödanden att bilda
ett tredje så kalladt Tyskt parti, hvilket, liendiligt mot
de båda andra, skulle rädda Tyskland från så väl
kejsarens som utlänningarnas förstörande afsigter. Vi
halva förut omtalat sådana försök af kurfursten Johan
Georg, Arnheim, Krokow , Both, Sperreuter m. il,
De misslyckades, dels emedan anförarne saknade,
antingen yttre magt eller personlig lörmåga, dels emedan
ilere af dem med skäl ansågos drifna mer af enskild
vinnings- eller ärelystnad, än af kärlek till det
allmänna. De misslyckades äfven och förnämligast
der-före, att tiden var för sådana försök ännu icke mogen.
Den då gällande allmänna tidsandan lade nemligen
yttersta vigt på hvarje af troslärans punkter. På deras
innehåll ansågs hvarje menniskas värde i lifvet och
salighet efter döden till en stor del bero. En hvar höll
sin lära för den enda rätta och alla olika tänkande för
kättare, hvilka både för deras egen och för det
allmänna bästas skull borde med eld och svärd tvingas till den
enda saliggörande tron. Att vid en sådan omvändelse
alla samhällen, all bestående ordning ölverändakastades,
att hväliningen åtföljdes af härjningar, blodsutgjutelser
och de gröfsta brott; allt detta aktades föga mot den
föreställningen, att möjligtvis kunna rädda verlden och
menniskoinas själar från hvad hvarje parti kallade en
för tid och evighet olycksbringande villfarelse. Till och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:10:22 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/8/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free