- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 8. Drottning Kristinas förmyndare. Afd. 2 /
59

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

med furstarna sjelfva voro intagna af en sådan blind
ifver för trosbekännelsen på papperet. Hertig
Bernhard, som lät sina soldater utöfva de rysligaste
härjningar, läste dock regelbundet hvarje dag ett kapitel i
bibeln, och mente sig vara en rättrogen och
gudfruk-gti lutheran. Kurfursten af Saxen ansåg sig af
samvetet förbunden att motarbeta och skada de reformerta
endast derföre, att dessa i några trospunkter skilde sig
från lutherka bekännelsen. Kurfursten af Bäjern,
kanske den, som genom envishet och vinningslystnad mest
bidrog till förlängandet af krigets eländen, fastade och
gisslade sig ofta; och då Fransoser och Svenskar 1046
och 1048 ödeläde Bäjern, tröstade han sig genom
medvetandet att hafva kämpat, för hvad han ansåg vara
Guds sak; medvetandet att icke hafva en enda kättare
bland sina undersåtare. Hufvudskålarna af några
helgon fördes på samma tid till München, och syntes
honom vara ersättning för otaliga förluster. Likaledes
kejsar Ferdinand den andre. Då kurfursten af Saxen
år 1634 afslöt den för Österrike fördelagtiga
beredel-sefriden i Pima, tvekade kejsaren länge, om han
borde ingå någon slags förlikning med den lutherska kur-»
fursten ; och det var först efter långa öfverläggningar
med sina biktläder, som han bekräftade freden. Med
undantag af Oxenstjerna, Bichelieu, Trautmansdorff och
några deras likar, delade äfven sjelfva statsmännerna
samma åsigter, och vid fredsmötet i Westfalen blefvo
de fä bland ombuden, som talade om fördragsamhet
och försoning, af båda de stridande partierna härdt
angripna och ledo mest. Man kan häraf dömma till
tänkesättet hos folkmassan. Der herrskade en af
enfaldiga eller ofördragsamma predikanter beständigt
underhållen bitterhet, hvilken icke tillät någon försoning ».
och hvilken var förnämsta orsaken, hvarföre alla försök
att bilda ett tredje parti misslyckades. Det skedde
nemligen ej blott af brist på mynt, utan ock af brrst
på folk, som ville af verklig öfverlygelse ställa sig under
dess fanor. Det var törst såsom en följd af det långa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:10:22 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/8/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free