- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 8. Drottning Kristinas förmyndare. Afd. 2 /
63

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vapnen utan de fördelar, hvartill det ansåg sig genom
så många lyckliga fälttåg berättigadt. Säkert ar, att
«fter Baners framgång åren 1638 och 1639 hvarken
förmyndareregeringen eller ständerna visade någon
brinnande längtan efter fred; ehuru man å andra sidan
-ej kan förebrå dem att hafva lemnat något skäligt
anbud obegagnadt. Medlidande med Tyskland och dess
olyckliga tillstånd befmnes dock aldrig hafva inverkat
på Svenska förmyndareregeringens handlingssätt. Detta
åsyftade uteslutande att åt Sverge vinna så mycket som
möjligt, äfven om krigets eländen skulle derigenom ett
eller annat år förlängas. — Sedan Kristina blef
myndig, ändrades förhållandet till någon del. Redan af
ålder och kön var hon benägen för fred; äfven för att
derigenom slippa de många göromål, och det
beroende, serdeles af Axel Oxenstjerna, hvilket genom
krigets fortfarande förorsakades. Dels på allvar, dels för
att bemantla ofvannämnde personliga drifljedrar,
anförde hon farhåga för lyckans omkastning, för
upproren i Frankrike, för Hollands affall frän förbundet,
för Tyskarnas slutliga förtviflan o. s. v. Öppet, och
mången gång i strid mot hela sitt råd visade hon
mycken benägenhet att för fredens erhållande nedsätta
sina fordringar, ehuru Svenskarnas beständigt växande
framgång berättigade till motsatsen.

Redan när Frankrike och Sverge år 1638
förnyade sitt förbund, talades om behofvet af fred, och man
bestämde, att underhandlingar derom skulle öppnas af
Frankrike i Köln, af Sverge i Hamburg. Till
freds-ombud valdes Per Banér, hvilken gladde sig åt den
ära, som på sådant sätt skulle förenas med Banérska
namnet; då den ene brodern, Johan, förde kriget och
den andre brodern, Per, fredsunderhandlingen. Rum
voro redan i Lybeck åt honom beställda, då kejsarens
motsträfvighet gjorde företaget om intet *}.

i) Rik sark. Rudnprot. d. 12 Juni 1G38.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:10:22 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/8/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free