- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 8. Drottning Kristinas förmyndare. Afd. 2 /
66

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kännande den utmärktaste bland fredsombuden, och
blef snart den, som hufvudsakligen ledde ärenderna,
och som ledde dem med drift, måtta och ömsesidig
välmening. Men i anseende till denna hans oväld
lyckades det för det strängt katolska partiet att i slutet
af underhandlingen aflägsna honom derifrån, såsom den
der vore mot protestanterna allt för eftergifven.

Uti dessa fredsunderhandlingar deltogo ombud från
Sverge, Holland, Frankrike, Spanien, Venedig,
påf-ven och dessutom från hvarenda furste och riksstad uti
hela Tyskland. Det är alltså lätt att förstå, hvilken
otalig mängd af tvister, konslgrepp, plundringar och
dylikt, som der skulle förekomma. De, som voro
ense i ett, voro oense i annat; hvarförutan den växlande
krigslyckan ofta förändrade ombudens språk. Det
hörde också till tidens statskonst att gå tillväga med all
möjlig bakslughet. Utförliga historien om de fem års
långa underhandlingarna utgör 6 stora folio band. Vi
kunna här endast i korthet anföra det för Sverge
vig-tigaste.

Första och förberedande frågan var, om kejsaren
ensam skulle föra Tysklands talan, eller om enhvar af
de många Tyska staterna skulle skicka eget sändebud
till lredsmötet. Kejsaren påstod det förra; ty han
fruktade småstaternas afur.d och ville i egenskapen af
Tysklands sakförare hafva ännu en anledning att anses
som Tysklands beherrskare. Sverge och Frankrike
arbetade emot; ty de ville ej åt kejsaren inrymma en
sådan öfvervigt; och räknade dessutom på bistånd af de
smärre Tyska staterna. Dessa höllo med främlingarna
och kej-aren måste på den svåra riksdagen 1640 gifva
i detta hänseende vika. Han sökte sedermera hjelp
från annat håll, neml. från Danmark, och föreslog,
att freden mellan detta rike och Sverge skulle afslutas
tillsammans med den allmänna. Dertill nekade Sverge;
ty Danmark hörde ej till Tyskland, och kriget mellan
Danmark och Sverge hade intet sammanhang med det
trettioåriga. Nu sökte kejsaren vinna de Tyska om-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:10:22 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/8/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free