- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 8. Drottning Kristinas förmyndare. Afd. 2 /
90

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att han äfven sedermera fick behålla qvar sin gamla
benämning rik.kansleren; hvarförutan man i anseende
till det växande antalet af grefvar, började bortlägga
de förut brukliga benämningarna grefve Per, grefve
Juls o. s. v. Med grefve Axel mentes i alla den
tidens handlingar och säkert äfven på detta ställe Axel
Lejonhufvud, hvilken var allmänt känd och är redan i
dessa berättelser omtalad lör sitt egennyttiga och
våldsamma sinnelag. — livad Axel Oxenstjerna beträffar,
så var han en förståndig och sparsam hushållare, men
girighet eller hårdhet har icke kunnat honom bevisas.
Sednare undersökningar och mångfaldiga ännu i
behåll varande bref ådagalägga, att han med godhet och
rättvisa behandlade sina underbafvande; ehuiu han på
samma gång höll dem till ordning och arbetsamhet.
Af staten tog han sin fulla lön; denna var stor, men
i förhålbnöe mindre än många andras då för tiden.
Under förmyndare styrelsen utdelades en mängd gods,
men intet åt Oxenstjerna. Af Gustaf Adolf hade han
fått Kimito och Wenden; under sin egen förvaltning
tog hvarken han eller söner eller bröder en enda
för-läning; det var Kristina fullmyndig, som sjelf gaf
honom Södermöre grefskap, och hans söner de
förlänin-gar, som de innehaft. Han var delägare i
koppar-kompagniet, och likväl den, som hejdade dess försök
att rikta sig på kronans bekostnad. Uti
rikshufvud-böckerna finner man, det han i nödens stund lemnade
staten betydliga lån, nästan alltid utan ränta, och det
inträffade ej sällan, att hans löner lemnades länge
obetalda. Han också var långt ifrån att söka utvidga
adelns friheter för att sjelf deraf drega vinst. Han
var tvärtom den, som i rådet ifri gast försvarade
kronans och ofrälseståndens rätt, och talade mot alla,
men i synnerhet mot adelns öfverdrifna anspråk; en
omständighet, hvarpå vi redan i föregående berättelse
anfört, och skola framdeles anföra ytterligare exempelT).

i) Se nästa kapitel.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:15:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/8/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free