- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 8. Drottning Kristinas förmyndare. Afd. 2 /
112

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»från alla bidrag till det allmännas beslånd. Men den
»sanna friheten grundas på statens välfärd, och den är
»rätt fri, som af kärlek till fäderneslandet gerna gif—
»ver, hvad till dess bästa fordras. Jag bekänner
öp-»pet, att jag älskar friheten högt, ja ganska högt; men
»jag älskar lädernes.landet än mer. Den, som icke vill
»skatta till dess skydd, må uppgifva något förslag,
»huru verket skall på annat sätt uppehållas.» Per
Brahe anmärkte, »att mantalspengar på adelns personer
»liknade träldom; han ville i dess ställe hafva afgiften
»på adelns hästar.» Axel Oxenstjerna vederläde dessa
undflykter och utbrast slutligen: »Om i så undandragen
»eder, hvad fädernrslandet fordrar, så skall jag
sam-»mankalla ständerna och låta dem välja en
riksföre-»ståndare eller ock andra råd att föra regeringen. Ty
»skall riket gå under, så skall det icke ske genom mig,
»ej heller så länge jag sitter vid detta bordet. Jag
»vill förut afträda min plats.» Häruti instämde också
Jakob De la Gardie. Men Åke Tott och Per Brahe
prutade likväl emot. Axel Oxenstjerna utbrast: »Vill
»ingen tala för fäderneslandet, så skall det snart falla
»öfver ända! Tager det allmänna bästa för ögonen,
»såsom rådsherrar anstår! Säger, om i veten några
»andra medel, och hvarom icke nyttjen dem, vi nu
fö-»reslagit.» — Slutligen beslöt regeringen, att vid nästa
riksdag föreslå adeln att på fyra år afstå sin tullfrihet 1).

Så kämpade Axel Oxenstjerna och
förmyndareregeringen kraftigt och med tämlig framgång mot adelns
öfverdrifna anspråk. Vid närmare granskning finner
man, att de flesta och hufvudsakligaste punkterna
fö-rekommo redan 1636 eller genast efter Oxenstjernas
hemkomst från Tyskland. Det tyckes, som hans
vänner just med afseende på denna väntade strid så ifrigt
önskat hans hemkomst,-för att, som de sade, »bjelpa

»till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:15:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/8/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free