- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 8. Drottning Kristinas förmyndare. Afd. 2 /
135

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tillräcklig för stadens och flottans behof. Klingsmidet
blef också af honom infördt, så att riket ej mer
behöfde köpa utan tvärtom kunde sälja denna vara. Nya
brand- och skråordningar utfärdades; handelns
fördelning infördes. Föreskrifter utfärdades för
borgmästarne, för åldermän och gillen, för brokikare, för
krögare och gästgifvare samt för tjäruhandeln.
Främmande skeppare brukade förut att sjelfva i smått försälja
sina varor, krämrarna till stor förlust; detta blef nu
förbudet. — Men att göra nya inrättningar och
förordningar är mindre svårt. Flemingen gjorde, hvad
som är svårare; han höll ihärdigt och oafbrutet hand
öfver efterlefnaden af så väl gamla och nyttiga lagar,
som af de nya ordningarna; hvarigenom båda medförde
påräknad nytta, och de sednare hunno införlifva sig
med folkets vana och öfvertygelse. För detta ändamål
utstod han många och häftiga strider; ofta med
borgrarna, hvilka, vana vid sjelfsvåld, icke ville
underkasta sig en hälsosam ordning[1]; ännu oftare mot adeln,
som af stolthet icke ville underkasta sig stadens lag
och styrelse.

Intill denna tid hade Holländarna på många
ställen uti Norrland egna utliggare, hvilka för deras
räkning drefvo dervarande handel, och sedan drogo
vinsten ur riket. Detta var i anseende till Holländarnes
öfverflöd och Norrlänningarnas fattigdom på penningar
svårt att förekomma. Uti Trosa, Norr- och
Söder-Telje m. fl. drefs jemnte den lagliga äfven mycken
förbuden handel och tullförsnillning, hvilket i anseende
till den vidlyftiga skärgården var omöjligt att hindra.
För att på engång afskära möjligheten för båda dessa
missbruk samt för att upphjelpa Stockholm,
genomdrefvo rikskansleren och Klas Fleming, att all utrikes
handel blef både för de Norrländska och närmaste
städerna förbuden. På sådant sätt blef tullen lättare att
bevaka och kronans inkomster växte. Så stannade ock


[1] S. st. 20 Nov. 1640.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:10:22 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/8/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free