- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 8. Drottning Kristinas förmyndare. Afd. 2 /
172

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

finare men värre sätt igen. — För mildare åtgerder tala
deremot andra skäl. Han har nu mistat sitt stora
inflytande och lärer ej mer reta folk mot oss, seende,
att det är hans eget förderf. Hans ålder och stora
förtjenster kräfva öfverseende. Man kunde ock på
sådant sätt vinna ståndets välvilja; ty mild regering
älskas.» Slutligen tillade Oxenstjerna: »den, som har
något att häruti påminna, han må göra det nu och
här i rådkammaren. Men sedan beslutet är taget,
måste vi derom alla tala med en mun.»

Beslutet blef, att, om presterskapet förklarade sitt
ogillande af nämnde skrift och fällde förord för
Rudbeck, skulle han få komma inför rådet och aflägga
förklaring och afbön, samt erhålla förlåtelse; dock blef
Rudbeck tillsagd, att i sin förklaring icke gifva
regeringen nya anledningar till missnöje.

Samma dag om eftermiddagen uppträdde
presterskapet i rådet, erkände regeringens stora förtjenster
om fäderneslandet, ogillade Rudbecks skrift och bad
om nåd för hans förseelse. Dagen derpå infördes
Rudbeck samt presterskapet i rådkammaren, då biskopen
af Axel Oxensijerna erhöll en tjenlig föreställning, och
gjorde derefter sjelf en slags förklaring och afbön; samt
fick i följe deraf tillgift, tackade derföre och tog
samtliga rådsherrarna i hand; hvarmed försoningen
skulle vara fullbordad.

Erkebiskopsstolen var vid denna tiden ledig.
Valet vägde mellan Rudbeck och biskop Paulinus i
Strengnäs. Rösterna hade utfallit på det sätt, att
inom stiftet hade Rudbeck många, Paulinus inga; bland
riksdagspresterna deremot hade båda ett lika antal[1].
I rådet voro De la Gardie, Brahe, Fleming, Gabriel
Gustafsson Oxenstjerna, m. fl. för Rudbeck; men
rikskansleren mot. »Rudbeck,» sade han, »kommer alltid
att sträfva mot regeringen och blifver som erkebiskop


[1] Riksark. Riksdagshandl. 1636 och 1637.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:31:06 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/8/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free