- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 8. Drottning Kristinas förmyndare. Afd. 2 /
188

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hvarken Durieus eller någon annan att göra den
minsta jemnkning deri.

Rättsläran var föga utvecklad och Sv*rge
räknade ännu ingen utmärktare jurist.

Läkarekonsten hade förut till det mesta
bestått uti vidskepelse och signerier eller botande af
ut-värtes sår. Fältskärer och barberare voro de
förnämsta läkare. Den första Svenske man, som blef
verkligt promoverad doktor, var Johan
Chesnecophe-rus, broder till Karl den niondes bekanta gunstling.
Denne Johan Cliesnecopherus blef år 1613 den första
i Uppsala anställda professor i läkare-konsten;
hvilken vettenskap likväl ännu ansågs stå i nära förhållande
till stjernspådomen. Tvänne under denna tid
tjenst-görande professorer, vid namn Frank och Ivirstein,
gåfvo yrket än mera anseende och fart. Ett apotek
blef både för ortens och vettenskapens skull i
Uppsala inrättadt 1629 och nu förbättradt. Den första
anatomisal öppnades i Uppsala 1637; man fick eller
vågade ej använda menniskokroppar, utan tog i dess
ställe hundar, svin m. m. Denna vellenskap var ej
blott alldeles ny och ovanlig, utan ansågs äfven
neslig. Regeringen måste utfärda serskilda bref, att de
lärare och lärjungar, som dermed sysselsattes, skulle
vara fredade från förakt och smädeord. Sakea hade
ändå ingen framgång, och 1641 måste regeringen
formligen ålägga professor Frank att hålla anatomiska
föreläsningar. Detta oaktadt gick dermed ännu ganska trögt. —
Drottningen hade en utländsk läkare; Axel Oxenstjerna
blott en gammal regementsfältskär. Till Abo kunde man
ej skaffa någon verklig doktor till professor, utan måste
nöjas med en gammal student. I landsorterna fanns
ingen ljkare. Den, som ej af natur eller huskurer
hjelptes, fick dö. Då pesten kom in i riket, härjade
den nästan obehindradt.

Botaniken blef genom ofvannämnde professor
Frank mycket uppdrifven mot förut. Man önskade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:10:22 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/8/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free