- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 8. Drottning Kristinas förmyndare. Afd. 2 /
217

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kronans brefbärare skulle till skilnad från andra
medföra ett så kalladt vägabref; och Karl den nionde gaf
dem i refdragarebrickor med utsatt tecken, huru
många hästar innehafvaren ägde rätt att begagna.
Kungörelser och allmänna papper skickades med budkafle
från den ena länsmannen till den andra. Alla dessa
postföringssält voro osäkra, dyra och långsamma. Ett
bref behöfde ofta tre månader för att gå mellan Paris
och Stockholm; och en så vigtig nyhet, som konung
Gustaf Adolfs död, var en hel månad på vägen mellan
Leipzig och Stockholm. Alla önskade snabbare post.
Efter Tyska mönster utfärdades 1G3G en ny
postordning. Uti hvarje stad förordnades posthus med
postmästare och deremellan posthemman med vissa
beviljade friheter för sina åligganden. Brefven buros af
beväpnade postdrängar, hvilka skulle på alla möjliga
genvägar löpa mellan postgårdarna och derunder
genom stötar i hornet i förväg ^iiva sin ankomst
tillkänna, på det den nya postdrängen måtte vara i
ordning att mottaga brefven och genast föra dem vidare.
En öfveruppsyning^man i Stockholm, stående under
kanslikollegium, skulle vårda det hela. Pen andre i
ordningen af dessa uppsyningsmäo, Johan Bejer,
tillsatt 1 (3 i2, bragte den nyttiga inrättningen först i
någorlunda ordning.

Friskjutsen fortfor att utgöra en af de tyngsta
bördorna på landtbruket. De flesta ämbetsmän hade

i stället för tillräcklig penningelön andra motsvarande
fördelar; deribland också fri^kjuts och förtäring på
sina resor uti allmänna ärender. Detta missbrukades
till hög grad, äfven af de ämbetsmän, som bort vaka
öfver rätta bruket. Bådet klagade, att landshöfdingarna
och andra togo friskjuts för enskilda resor, ja stundom
utfärdade friskjutsbrickor för alldeles obehöriga
personer x). Underslef, öfvervåld och otaliga trätor följde
häraf, samt för landet och i synnerhet för folket vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:10:22 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/8/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free