- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 8. Drottning Kristinas förmyndare. Afd. 2 /
229

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det andra otillräckligheten eller saknaden af andra
medel. För det tredje omöjligheten att pålägga ökade
skatter, likaså att erhålla lån. För det fjerde:
kro-nogodsen hade under förvaltare och ämbetsmän blifvit
och skulle troligen alltid blifva illa skötta och lemna
föga behållning. I enskild hand deremot skulle de
uppodlas, gifva mångdubbel afkastning och derigenom
förorsaka iifligare handel och åt kronan uti ökad tull en
vinst, som fullt ut svarade mot godsens nu lemnade
behållning. För det femte: försäljningen vore
visserligen mot regeringsformen; m’en man hade tre
föregående kungars exempel, och hoppades, att både
samtiden och efterkommande skulle se och erkänna, att
företaget skett af nödtvång och till fäderneslandets
bästa. , För det sjette: om försäljningen befunnes
skadlig, ägde drottningen enligt regeringsformen rätt att
vid myndiga år lösa sina gods tillbaka. Af alla dessa
skäl beslöt man att sälja kronogods och räntor af
skattehemman för en summa af 200,000 riksdaler.
Villkoren voro: först för hvar tredje riksdaler, som
hemmanet i så kallade vissa räntor gaf åt kronan,
skulie köparen betala 100 riksdaler. Detta var enligt
den af Gustaf Adolf följda beräkningen. Men
riksför-myndarne märkte snart, att en sådan taxa skulle
förorsaka kronan förlust och köparen en obillig vinst;
emedan de så kallade ovissa räntorna voro ofta,
ser-deles på småhemmanen, ganska betydliga, så att köparen
hade från de samma en inkomst af stundom ända till
tio eller tolf för hundradet. För att undvika denna
förlust, ändrades taxan så, att alla både vissa och
ovissa räntor sammanräknades och för hvarj« fyra och
en half riksdalers inkomst deraf skulle köparen betala
ett hundrade riksdaler; och således af sina penningar
hafva fyra och en half för hundradet. Denna ändring
skedde några dagar efter första beslutet, och innan
än-bu några kronogods blifvit sålda. Andra villkoret
var, att försäljningen skulle ske endast åt adel. Ingen
ofrälse ägde rättighet att på något sätt deltaga i dessa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:10:22 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/8/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free