Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilka hon kunde angripa och störta häda
Oxeustjer-norna. Detta hennes förbund med utlänningen mot
sina egna ministrar hölls ej mera hemligt, än att
Frankrikes fiender, Spaniorerna, kommo under fund dermed.
För att skada Frankrike berättade de förhållandet
genast för Johan Oxenstjerna. Så kom det snart till
både drottningen och rikskansleren. Den förra blef
högeligen harmsen och nedslagen; men dolde dessa
känslor under slöjan af en stolthet, som ej aktade, hvad
Oxenstjernorna tänkte om förhållandet. Dessa sednare
kuude ej göra annat än tåla och tiga.
Trätorna emellan Johan Oxenstjerna och Salvius hade
återigen tagit fart, man vet ej numera af hvad anledning.
Men i Januari 1647 skref rikskansleren sålunda: Käre son!
Jag måste ogilla, att du icke ens i skrifvelserna till
drottningen förmår styra din penna. Du nöjer dig
icke med att låta omständigheterna tala för sig
sjelf-va, utan släpper ock ditt onda lynne fram med en hop
förtretliga ord, såsom kr as s lar e, skr åla, skrika,
kinka, o. s. v. hvilka mindre skada din fiende, än
utmärka, att du sjelf icke hafver magt öfver ditt eget
sinne. — Du klagar i flere dina bref, att jag håller
med Salvius, så alt han kan le åt din ovilja.
Käre son, läs rätt och döm rätt mina href.
Jag känner noga Salvii lynne och fåfänga, hvilka
med åren och äran tagit till, och kanske af
andra än mera uppäggas. Jag gillar ingalunda hans
inbillningar; men förmår icke undanskaffa alla
fantaster, eller förändra deras hufvud. När du hinner
stiga mina trappor och år uppföre, skall du finna,
att dylika förhållanden ej kunna botas så lätt, som
mången tror och den nödställde fordrar. Att jag ej
förmår ytterligare hjelpa dig mot Salvius, det måste
så du, som jag, lida. Hvad du har att lida, .vet jag
ej, om del kan liknas vid det, jag länge och kanske
ännu drager. Var dock viss derom, att jag mer än
väl känner, det ganska stora vedervärdigheter hafva,
nu i många år tryckt dig; men du måste ej derför*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
