- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 9. Drottning Kristina. Afd. 1 /
70

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

domstolar och rättegångssätt luinde de, som ville, lätt
eller åtminstone länge undandraga sig.

Presterna klagade, att adeln af högmod sällan
deltog i allmänna gudstjensten; ulan höll hemma hvar
för sig egna husprester, hvilka med dålig lön och trång
befordran för det mesta voro och förblefvo okunniga
män, nära nog adelns tjenare och laudtbönder, hvilka
naturligtvis hade hvarken mod eller magt att bestraffa
folkets än mindre sina herrars synder. Dessutom
klagades, att frälseståndet ville hvarken åt prest, kyrka
eller fattiga betala tionde från de nyligen inköpta
kro-no- och ’skattegodsen; samt att adelsmännerna sökte
åt sig ensamt tillvälla magten att besätta lediga
prest-sysslor, hvar i den socken, der han bodde. o. s. v.

Alla klagade, att adeln vetat under allehanda
förevändningar kasta skattebördorna från sig sjelfva och
på de andra stånden; och alt likväl genom några mer
skenbara än verkliga uppoffringar gifva sig utseende af
oegennytta och fosterlandskärlek. Likaså klagades
allmänt öfver det högmod, som rikets första stånd
visade, i så väl umgängeslif som statsförhållanden. Ännu
i 1644 års adelsprivilegier stod namnet vanbörding
qvar och retade ofrälsemännernas sjelfkänsla. Enligt
gällande lag skulle den adelsjungfru, som gifte sig med
ofrälse, förlora adelskap, det vill säga, antaga sin mans
villkor och stånd, samt dessutom mista sin arfsrätt till
frälsejord; emedan hvarken hon som qvinna, eller
hennes man som ofrälse, kunde äga och rusta för sådan
lägenhet. Nu började några bland ridderskapet påstå,
det en adelig jungfru, som med ofrälseman ingått
ordentligt äktenskap, skulle anses och bestraffas, såsom
hade hon sig med lägersmål förbrutit. Saken drefs
så långt, att man deröfver begärde utlåtande af Axel
Oxenstjerna, hvilken tillbakavisade påståendet såsom
både olagligt och obilligt. Vid en af riksdagarna be*
gärde riddarhuset, att hvarje adelsman skulle gå
framför och hafva rang öfver ofrälse biskopar; och en
annan gång att rikets högre värdiglieter, till och med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:15:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/9/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free