- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 9. Drottning Kristina. Afd. 1 /
90

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

enligt lag eller häfd; ej heller enligt slcäl, ty i
sådant fall skulle innan kort kronans inkomster snart
bero endast af ovissa tullar och acciser, och dess
anseende således helt och hållit falla. Kristina afbröt:
Jag hoppas, alt ni icke är rulla målsmannen för
min krona och dess anseende! Biskopen svarade:
Gud bevare mig! Del menar jag visst icke.
Biskopar, prester och borgerskap vidhöllo dock ofvannämnde
sill yrkande. Envisast voro böndernas ombud. De
sorlade och ropade gång efler annan och enhälligt,
alt hennes majestät skulle återtaga godsen och låta
som förut sina fogdar uppbära deras afkastning. Men,
invände Kristina, fogdarna stjäla ofta bort en betydlig
del af denna statsinkomst. Bönderna iortloro ändock
med sitt ropande. Kristina återtog: jag kan ju icke
upphäfva mina egna ord, eller taga tillbaka mina
egna gåfvor? Dessutom skulle ett sådant försök
medföra uppror i landet. Jag lo fv ar deremot på konungslig
ära all noga bestämma, huru stor ulskyld hvarje
å-bonde bör gifva, sä alt adelsmännen icke skola få
någon slags anledning att preja sina underlydande. MLn
allmogen ropade om igen: del hjelper ej: man gör
oss orätt, så länge vi lyda under adeln. Kristina
å-lertog: men jag skall utsätta sä höga straff, att adeln
skall icke hädanefter våga göra eder något öfvervåld.
Bönderna svarade: del hjelper ej heller; ly när vi
klaga, så är domaren ocksä en adelsman, och mellan
honom och den anklagade är det ej annat än: bror
och bror; och del vel enhvar, alt det ej lönar mödan
inför den ena brödren anklaga den andra,
Drottningen bad dem i sådana händelser klaga hos henne sjelf;
och försäkrade dem om allt möjligt bedskydd. Hon
utverkade slutligen ombudens löfte att uti deras svar
på rikssalen icke vidröra irågan om kronogodsens
åler-kallande. Deremot förbehöllo de sig att få uppsätta
och till henne Jemna en skrifvelse, angående så väl
nyssnämnde, såsom ock några andra vigliga ärenden.
Drottningen gc«f sitt bifall härtill.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:15:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/9/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free