Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med bland adeln. Den harmades öfver de uppträden,
hvartill Kristina under 1649 och 1650 års riksdagar
äggat ofrälsestånden. Nådebevisningarna aret 1651
voro så orimligt tilltagna, att tacksamheten för desamma
blandades med farhåga för deras bestånd och med
åtlöje öfver deras omåttlighet. Gamla adelu såg
dessutom ogerna bredvid si£ på grefve- och friher- „
rebänkurna en så stor skara uppkomlingar.
Rådet var missnöjdt öfver såväl de besynnerliga
åtgerder-na, som öfver det egenmägtiga sätt, hvarpå Kristina
dref dem igenom. Nästan alla de äldre rådsherrarna
drogo sig undan till landet. De anställde visserligen
inga sammansvärjningar; men de talade med sina
grannar om drottningens underliga upplörande, om rikets
olyckliga tillstånd, och från dem och från
riksdagsmännen spridde sig missnöjet ökadt, och underrättelserna
stympade, förvända och det vanligtvis till det värsta.
Man tyckte sig finna, ay. Kristina efter kröningen mer
än förut inlät sig uti en mängd besynnerliga till och
med orimliga företag. Det var derföre ett ganska
allmänt och af många trodt rykte, att hon under
vistandet på Jakobsdal blifvit af Ebba Brahe medelst en
trolldryck förhäxad.
Den enda, som bland de äldre rådsherrarna
stannade vid drottningens sida var Axel Oxenstjerna. Med
sin vanliga flit genomgick han räknekammarens
handlingar och utarbetade ett vidlyftigt sammandrag derur;
samt ett förslag att ordna riksstaten; förspilld möda,
under det fortgående slöseriet, den ökade oordningen i
alla andra vägar! Han deltog också numera beständigt
uti rådets öfverläggningar och talade stundom emot
drottningens åtgerder samt föreslog andra medel; dock
säger en samtida författare, såg man på honom, att
han gjorde det mera för alt fylla sin pligt
mofofäder-neslandet, än i hopp att dermed någonting uträtta.
Man undrade, att ej han liksom de andra drog sig till
landet; och man gissade på egennyttiga beräkningar. Ä Det är
cn föga grundad beskyllning. Väl är det möjligt, tilljoch
med troligt, att den gamle smickrades af tecknen till drott-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
