- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 9. Drottning Kristina. Afd. 1 /
147

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Messenius, fadern, uppbragt mot drottningen, ovän
med de styrande och dessutom af ett oroligt och
bittert lynne, kastade sig med häftighet in bland de
missnöjda. Han sökte umgänge med de förnämsta ledarna
för ofrälseslånden, med Terserus, borgmästaren Nils
Nilsson, kyrkoherden Kristofer i Fors, äfven med Bengt
Skytte. Genom förebärande af sjukdom undandrog han
sig att vid kröningen 1650 aflägga trohetsed, och
tyckes dessutom hafva under denna riksdag varit i
beständig rörelse för att uppägga sinnena.

Sommaren 1651 kom unga Arnold Messenius hem
till sin fader. Från tjenstgöringen hos Karl Gustaf,
hade han bibehållit mycken tillgifvenhet för bemälde
herre. Under den tid, han låg sjuk på Fors
prest-gård, hade han af kyrkoherden Kristofer hört många
skarpa ullåtelser dels mot drottningen, dels mot
herrarna, inånga halfva hotelser om uppror o. s. v. Af
fadern hörde han beständigt samma tal och en mängd
sanna, balfsanna eller falska anmärkningar. Allt detta
tog sonen för sanning och med ungdomens oerfarenhet
och lifliga inbillningskraft sammansatte han deraf en
både ohygglig och vidunderlig bild af tillståndet i
landet. Med släglens häftiga blod i ådrorna, harmades
han öfver de omtalda, förfärliga orättvisorna, öfver allt
det förtryck, hans fädernesland hettes lida, öfver de försåt,
som sades utställda för hans älskade furste och herre.
Fadern, i stället för att lugna, retade och uppmanade
honom att hålla sig, icke till drottningen, utan till
ständerna och till den herre, han förut tjenat; d. v. s.
Karl Gustaf. Detta råd, jemnte faderns undvikna
trohetsed var tydligen ett bemödande att inför eget
samvete sätta en laglig färg på upprorstankarna.

När Kristina ville nedlägga kronan, hade
borgmästaren Nils Nilsson yttrat, det någon redlig svensk
borde skrifva och ledja prinsen till landets fromma
genast mottaga regeringen. Detta kom till unga
Mes-senii öron. Han ansåg det vara en försynens kallelse att som
redlig svensk uppträda till fäderneslandets räddning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:15:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/9/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free