- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 9. Drottning Kristina. Afd. 1 /
154

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

upphämta siu misstänkta renskrifvare, men att vid
lifs-straff icke låta undfalla sig ett en enda ord om hvad, som
förehades. Under tiden måste alla de andra stanna qvar
i rummet. Om en stund återkom sekreteraren med sin
renskrifvare. Denne erkände genast, att utanskriften var af
honom, och att han ditsatt den på begäran af unga
Messe-nius. Drottningen ansåg denne sistnämnde icke skicklig nog
att hafva ensam kunnat sammansätta sjelfva smädeskriften,
utan trodde, att denna kom från fadern och från flere
andra medvetande. Hon befallte derföre alla närvarande
stanna qvar och utsände grefve Magnus med befallning
att fängsla den äldre Messenius. Händelsevis möttes
denne straxt utanföre på gatan, då den af grefven
skickade officeraren framförde sitt ärende. Messenius
efterkom kallelsen och följde till slottet; men just vid
högvakten förklarade officeraren honom för drottningens
fånge. Sedan fadern sålunda var tagen, lilt Kristina
fängsla sonen samt försegla bådas boningar.

Unga Messenius blef utan dröjsmål förd till det
rum, der alla sekreterarne stodo i drottningens närvaro
församlade. Hon visade honom skriften och frågade,
om han hände den? Messenius nekade. Hon frågade
om igen; han nekade om igen, och med fräcket. Hvad,
utbröt Kristina, ni är ganska oförskämd, som vågar
inför mig en så djerf lögn, och del i närvaro af alla
dessa herrar, hvilka känna eder hand. Då förlorade
Messenius modet. Han utbrast i tårar, föll till
drottningens fötter och anropade hennes nåd. Han
bekände sig hafva på grund af ytlranden efler fadern, dock
denne ovetande, förf allat skriften. Han hade Iroll sig
derigenom göra en slor tjenst åt fäderneslandet o. s. v.
Drottningen bortskickade honom och lät hämta fadern.
Äfven för denne visade hon skriften och frågade, om
han kände stilen derit Han nekade! Betrakta den
noga ! sade Kristina. Nu tyckte han sig märka likhet
med sonens hand. Ar det så, tilläde han, och har
min son inlåtit sig i något förräderi? så är jag
der-till oskyldig och slcall sjelf vara den första all fälla
honom, Efter denna bekännelse slutade drottningen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:15:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/9/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free