Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då Messenius, fadren, första gången förehades,
nekade han Ull alla beskyllningar. Han hade som en
ärlig man Ijenat rikel; aldrig för sin son talal
annat, än hvad en rättskaffens far tala bör; hade till
och med varnat honom för smädeskrifter och sagt, det
ingen hederlig karl sådana brukar. Men då man nämnde,
hvad sonen bekant, utbrast han: Jag förmärker Guds
rättvisa dom och straff. Jag har sjelf en gång på
samma sätt anklagat min fader, och har derföre
detta väl förtjent. För öfrigt nekade han till flere af
sonens beskyllningar och sökte bortförklara de öfriga.
Om qvällen samma dag blef han i fängelset hotad
ined pinbänk, så framt han ej ville ut med sanningen,
och man lät skarprättaren bära plågoredskapen fram och
tillbaka utanför hans fönster. Vid åsynen af dessa
förfärliga verktyg föll modet. Han förklarade sig villig
att bekännay men bad att förskonas från pinbänken.
Lades han dit, skulle han yppa saker, hvilka
drottningen sjelf säkert ville för allt i verlden vara
okunnig om. Vid underrättelsen härom, lät Kristina honom
tills vidare slippa de hotande plågorna.
Dagen derpå uppträdde han för rätten med ändradt
sinne och språk. Jag bekänner, sade han, inför Gud
och menniskor, att jag högeligen förbrutit mig
och det i mång mållo; men synnerligast derigenom,
alt jag med min son och med andra fört grofva tal
mot närvarande regering. Jag har genom sådant
velat göra mig slor, samt gifva mig anseende af en,
som både kände styrelseverket och vore en god
fosterlandsvän. Jag har dermed i galenskap lupit omkring
och kittlat min egen fåfänga samt begått en farlig
synd. Härvid började han bitterligen gråta.
I denna anda uppförde han sig under hela den
återstående rättegången. Han försäkrade, det han
aldrig haft minsta kännedom om sonens skrift; men
tillstod, att han med sitt oförnuftiga tal gifvit
anledning dertill och sålunda väl förtjenat döden. Han
närande Bengt Skytte, Nils Nilsson, Kristofer i Fors,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
