- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 9. Drottning Kristina. Afd. 1 /
181

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

herdefolkets sång förekommo olta orden: t’iva Amaranta.
Alla voro ganska upplifvade, och dansen fortfor till kl.
sju om morgonsu. Inemot slutet bortlade hvar och en
de lånta och återtog egna kläder, h varefter
drottningen lät afsprätta alla de på hennes förra drägt
varande juvelerna och utdelade dera genast och med
c-gen hand åt de herrar och fruntimmer, som deltagit i
festen; det skulle blifva ett minne af denna afton och
af dess nöje. Denna tilldragelse tyckes hafva varit
första anledningen till Amarant-ordens stiftande; ty;
redan tvänue dagar derefter finner man antecknadt, att
det var fråga om inrättandet af en ny riddare-orden
vid Kristinas hof.

Förslaget lärer emellertid hafva hvilat omkring ett
halft år. Orsaken till dess upptagande var följande.
Frampå sommaren 1653 kom till Stockholm ett
sändebud, som från den förjagade engelska prinsen,
sedermera konung Karl den andra, medförde
strumpebands-orden åt Karl Gustaf. Men, som Sverge för närvarande
stod i vänskapligt förhållande till Cromwell, ville
Kristina icke tillåta Karl Gustaf mottaga den erbjudna
orden. Dessutom brukade hon i allraänhet afslå
dylika anbud, ty, sade hon, jag kan ej tåla, alt en
främmande herre sätter silt märke på mina får. —
Emellertid lärer detta hafva återväckt tanken på en egen
orden. I Augusti fattades beslutet derom och
Pimeu-telli skulle blifva första riddaren. Likväl hann man icke
få ordenslecknen färdiga före hans afresa. De sändes
efter honom till Göteborg och voro , soin förut
nämndes, serdeles dyrbara. Det tyckes nästan, som
Pimentellis högtidliga intagande i orden skett i
Wad-stena, när han på återresan från Göteborg der träffade
drottningen *).

Sjelfva ordenstecknet bestod af tvänne i
hvarandra inflätade, motvända latinska A, förfärdigade af

’) Dc la Gard. Ekebl. bref. T. 1. d. - Sept. i653.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:15:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/9/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free