Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Radziejowsky fortfor sålunda att ännu någon tid
lysa i Kristinas hof. De tre utlänningarna, han,
Pi-ruentelli och Ulfeld, utgjorde tillsammans ett parti, som
en längre tid nästan uteslutande var i besittning af
drottningens förtroende och välgerningar. Svenskarna
hatade dem med yttersta bitterhet och gåfvo dem
spe-namnet Triurnvirerna. I synnerhet för Ulfeld och
Radziejowsky hyste hvarje redlig man ett djupt förakt. Jag,
sade Axel Oxenstjerna till en förtrogen vän, jag har
också varit i onåd och hade då både många och
stora skäl, alt såsom denne Ulfeld, eller denne
Radziejowsky öfver gifva fosterlandet och gå till främlingen;
men jag ville och jatj vill än i denna dag häldre med
min oskuld räcka hufvudet åt bödeln än för fienderna
yppa milt fäderneslands svaga sidor och sålunda
störta delta i forderf och mig sjelf i evig vanära.
Radziejowsky mägtade ej bibehålla Kristinas ynnest
så länge som de andra två främlingarna. Också var
han fattig och behöfde penningeunderstöd, hvilket
Kristina hade svårt att gifva. INågot missförstånd väcktes
äfven måhända deraf, att Piadziejowsky hade, som
be-mäldt är, för danska sändebudet yppat Ulfelds och
svenska hofvets stämplingar. Tvisten blef dock snart
bilaggd och Kristinas nåd återvunnen. Slutligen och
när ingenting mer var att i Sverige vinna, lemnade
Radziejowsky Stockholm, vid hvilket tillfälle han
återigen af drottningen erhöll en betydlig summa penningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
