Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De la Gardies mor och maka kommo vid samma
tid till staden. Modren, den fordom beprisade Ebba
Brahe, var nu af sorg, sjukdom och ålder så svag, att
hon ej gerna kunde utan stöd vandra öfver golfvet.
Men det gällde hennes äldsta, mest älskade son, och
hon beslöt söka företräde hos drottningen. Genom
Ebba Sparre hade visserligen förut kommit de
hälsningar, all drottningen alldeles icke ville se Ebba Brahe;
men denna sednare misstänkte budskapet, och beslöt i
alla fall våga ett försök. På sin begäran fick hon
äfven företräde och blef nådigt mottagen. Den sörjande
modren bad med knäfall och tårar om nåd för sin son.
Kristina svarade: alt hon för sin person icke hyste
någon onåd mot grefve Magnus; hon såge gerna, att allt
ställdes återigen till rälla; men endast grefven sjelf
var den, som kunde göra det Ebba Brahe, ännu på
knä, kysste drottningens fotter och bad henne vara
nådig och uppgifva, på hvad sätt grefven skulle ställa
det till rälla? Kristina svarade: del anslår icke mig,
hans öfverhet, alt gifva anvisningar för sådant.
Gref-vinnans son måtte väl sjelf finna medlen. Ebba
Brahe svarade: det vet jag, all, om så fordrades, skulle
min son icke undandraga sig alt med värja i hand
utföra saken y ty han har ef ler sina förfäder ärfl ett
likaså käckt hjerla, som någon annan; men jag kan
ej Iro, att eders majeslät skulle lillåla någol dylikt,
sedan eders majeslät benådat honom med så höga
äre-tjensler. Kristina svarade: Gud gifve jag kunde med
milt rget blod ställa det Ull rälla; ty jag har mot
honom ingen onåd och vill ej göra honom något ondt.
Då föll Ebba Brahe åter på knä, tackade för dessa ord
och bad, all sonen målle få återkomma till hofvet. —
Nej! svarade Kristina, den jag lillskrifvit ett sådant
bref, vill jag aldrig mer se för mina ögon. IVTu
utbrast Ebba Brahe i högljudd klagan öfver sin och sin
sons olycka, öfver ovännernas slämplingar, m. m.
Kristina afbröt henne slutligen och sade: fru
grefvin-nan får gifva sig tillfreds. Tiden kan alll förändra;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
