- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 9. Drottning Kristina. Afd. 1 /
224

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skyddades hon genom en allt uteslutande kärlek till sig
sjelf. Man finner hos Kristina intet spår af hjertats
innerligare tillgifvenhet för någon enda menniska,
hvar-ken man eller qvinna, och hennes href till
gunstlingarna för året visa hos författarinnan lynnets häftighet
och snillets eld, men aldrig tillgifvenhetens värma.
Äfven må anmärkas, alt ehuru Kristina var en ung
qvinna med ganska behagligt utseende, finner man dock,
med undantag af en fransysk gissning, ej minsta spår,
att någon enda mansperson hyst för henne ömmare
känslor. Delta ovanliga förhållande kan endast
förklaras derigenom, att hennes oqvinliga väsende gjorde
henne i männernas ögon obehaglig; en omsländighet, som
äfven i sin mån bidrog att skydda henne för kärlekens
förvillelser. — För öfrigt har Kristina sjelf gifvit i detta
hänseende en förklaring, som tyckes komma sanningen
ganska nära. Uti den lefvernesbeskrifning hon författat,
heter det sålunda: milt häftiga och brinnande lynne
lockade lika myckel till kärlek, som Ull ärelystnad.
I hvilka olyckor skulle ej den förra hafva störlat
mig, om ej du, o Herre, just genom mina fel
motar-betat en sådan svaghet. Min stolthet, som aldrig ville
erkänna sig fästad vid någon menniska, mitt
högmod, som föraktade alla andra och derjemnte min
ytterliga finkänslighet, hvilken genasl hos en kvar, som
nalkades, upptäckte fel och obehag; se der de
egenskaper, sotn skyddal mig från faran! Jag har
varit nära branlen; din mägliga hand har dragit mig
derifrån, och jag är oskyldig till alla de rykten,
hvarmed man velat svärta mitt namn.

Kristinas från mödernet ärfda och tidigt
framstic-kande benägenhet för gunstlingar utvecklade sig
mycket och till en skadlig höjd. Hon hade sådana både
många och af många slag. Först hofgunstlingar,
män-ner, hvilka med sina behagliga umgängesgåfvor roade
drottningen samt ledde hofvet och dess nöjen, någon
gång äfven riket och dess angelägenheter. Sådana
voro först grefve Magnus från 1045 till 1051, sedan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:15:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/9/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free