- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 9. Drottning Kristina. Afd. 1 /
243

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Herman Fleming, bese flottan, hvilken just då
utrustades. För att komma till ett af de nya fartygen, gingo
de öfver en för tillfället gjord bro, som bestod endast
af lösa bräder. Amiralen steg af förseende fram på den
utom fästet liggande ändan af ett bräde. Detta tog
öfvervigten och störtade i vattnet jemnte såväl Flemingen som
Kristina sjelf, hvilken stod på inre delen af detsamma.
I fallet fattade amiralen tag i drottningens kjortel och
drog henne med sig åt djupet. Men genast, och
innan Kristina hunnit sjunka, hoppade stallmästaren
Steinberg efter och fattade simmande i en annan flik af
klädningen. Hans Wachtmeister jemnte några andra
hunno sålunda taga fatt i armarna och lyfta
drottningen upp igen. Ehuru hon insupit mycket vatten, och
kunnat så väl deraf som af fallet blifva förvirrad och
besinningslös, hann hon likväl knappt komma halfvägs
upp, förr än hon ropade och bad, att man skulle
hjelpa Flemingen. Denne hade icke släppt sitt tag,
och blef derföre också lyckligen uppfiskad. Händelsen
bekom Kristina icke det ringaste. Hon lade sig ej att
hvila, öppnade ej ådern, utan höll offentlig
middagsspisning, på det alla måtte se, att hon ej lidit någon
skada. Jag är van att dricka vatten, sade hon, det
gjorde mig derföre ingenting, fast det denna gången
var både salt och beckigt. Värre var det med
amiralen, som är van vid öl och vin, och måste hålla
till godo med så simpel dryck.
För öfrigt visade hon
icke mot Flemingen det ringaste drag af missnöje; hon
tvärtom berömde hans själsnärvaro att fatta tag i
klädningen och derigenom göra sin räddning möjlig.

illustration placeholder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:06:16 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/9/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free