- Project Runeberg -  En svenska i Amerika. Erfarenhet och hugkomst ifrån sex år i de Förenta staterna af -m-n- /
11

(1860) [MARC] Author: Lovisa Mathilda Nettelbladt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och slagsmål på männernas sida, olydnad och lättja
på qvinnornas, hörde till ordningen för dagen. Alla
trodde sig vara i ett land der friheten är obegränsad
och ”tjenaren lika god, som sin herre”.

Jag råder i följd af ofvanstående hvar och en
som emigrerar, att aldrig taga med sig tjenande
landsmän. Det är ett stort, ehuru lätt begripligt
misstag. Hvilken europé har ej afsky för att hafva
slafvar till sina tjenare? Dock med hvilka olika ögon
betraktar man ej detta sedan man blifvit införlifvad
med amerikanarnas seder och bruk och fått några
år inandas deras hemluft! Mer än en gång önskade
jag under min sexåriga vistelse i Förenta Staterna
att sådan sannt christlig anda af förtroende och
beskydd skulle i Sverige råda emellan husbonde och
tjenare, som här, emellan den förstnämnde och slafven.
Och skulle helt visst hvar och en hafva
tänkt, som ej lik somliga män eller qvinnor
rest ifrån stat till stat, utan att gifva mer än en
flygtig blick åt sjelfva folket; utan såsom vi lefvat
och om jag så får säga, lidit med familjerna.

Frukter af alla möjliga slag funnos i ”hemmet!”
En ymnighet af vilda äpplen, större och bättre
än jag någonsin i Sverige hade ätit dem, till
smaken liknande de franska renetterna. Ännu suto
persicor på träden, som ej blifvit skördade i anseende
till dess ymnighet förliden höst; med kastanier och
saftiga frukter af många slag gödde man
”fyrfotorna.”

En rätt af grofmalen mais var bland de inhemska
rätterna vår favoritföda. Allt skulle hafva
varit till vår fullkomliga belåtenhet om vi ej frusit
så förfärligt, isynnerhet om nätterna. Dygnet om
var det eld i spisarna, det förslog dock ej, ty de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:25:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sviam/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free