- Project Runeberg -  En svenska i Amerika. Erfarenhet och hugkomst ifrån sex år i de Förenta staterna af -m-n- /
13

(1860) [MARC] Author: Lovisa Mathilda Nettelbladt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den första sommaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Vi kände mer än någonsin, att vi voro barn af en
himmelsk Fader, stor i Nåd!

Många af våra skönaste orangeri-vexter vexte
i skogarna vilda med den största bördighet; träd
vid träd stodo i den rikaste blomning af otaliga
sorter; ranka vid ranka ogenomträngligt, djupt, dystert
hopvexta till vilda bersåer. Otaliga sorter accasia
— till vext, blommor och lukt hänförande sköna. De
flesta slutade sina blad och somnade vid minsta
beröring; ja, somliga så sensitiva att de falla ihop
om man hårdt trampar på marken! Dessutom en
rikedom af frukt-exemplar (af mig förr aldrig sedda)
som i stora träd med de rikaste, grannaste blomster
vexa i vild oordning; alla med den ljufvaste lukt!
Der voro ej törnrosbuskar, — der voro träd, som
med sina stora fulla blommor nästan nedtyngde de
fina grenarna.

Glömmande all fara af ormar och andra skadedjur,
men i stället ihågkommande ordspråket, att:
”lyckan står den djerfvom bi” ströfvade vi omkring,
längst flodens kanter, för att ofta ända till solens
nedgång hemföra bördor af nya blomster, täflande
med hvarandra att hafva förvärfvat de flesta olika
slag. Herligast af allt var dock den gula
jasmin-rankan med sin ljufva för sinnet smekande lukt.
Den tycktes dessutom egna sin förkärlek åt förfallna
gärdesgårdar och uttorkade träd, hvilka den
beklädde med sina så tjusande blomster!

Dock påminner jag mig, att midt under denna
hänförelse, saknade jag mer än en gång vår svenska
gröna mark på en gång så tjusande och så
välgörande för ögat; samt vår så intagande fågelsång.
Der flögo visserligen i otalig mängd de grannaste,
ja skönaste foglar, men så stumma, så enfaldiga, så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:25:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sviam/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free