Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Winnsboro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Visserligen bör den sanna christliga kärleken
kunna bestå äfven den förutan, men hvem känner
ej menniskonaturens svaghet? Jag såg der i smått
huru religionshatet kunnat (såsom vi genom historien
veta) utvidgat sig till en allt förtärande låga.
Många goda, förträffliga menniskor funnos, men kom
talet i fråga om deras grannes, vän eller syster, skiljda
religions-åsigter, så blefvo ofta deras ord tveäggade
svärd, som ej kunde annat än djupt såra.
Redan efter den första veckan jag bosatte mig
i Winnsboro hade jag inbjudningar ifrån alla kyrkans
prester, att blifva en medlem af deras kyrka och
församling. En sade mig, att hans trosbekännelse
var mer än alla andra lik min egen: en annan sände
mig till present den psalmbok de brukade i hans
kyrka. En tredje kom en måndag och tackade mig
för att jag bevistat hans gudstjenst o. s. v. så
mycket besvär för en enda fattig själ! Man kan af
detta se huru stor vigt amerikanaren lägger vid
sabbatens firande i kyrkogång och bön.
Amerikanaren säger ”att vi ej hafva frihet i
vår religion, utan måste lyda öfverhetens bjudande
formulär,” det är visserligen sannt till sin yttre
form, men jag tror, att vi hafva mera och inre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
