Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemmet - Columbia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilket otvifvelaktigt är första steget till ett lands
forädling och förkofran.
Det skär mig i hjertat då jag ser våra så kallade
yngre embetsmän, som hafva grånat i tjensten utan
att kunna förvärfvat så stor inkomst, att de ens
vågat försöket att dermed försörja hustru och barn.
Hvem kan undra om de tvärt emot naturens
mening söka efter en hustru, som genom sin förmögenhet
kan föda dem eller blifva (mot sina förmän)
krypande och inställsamma för att vinna en snarare
befordran? Huru ofta äro ej de menskliga felen
alster af de förhållanden i hvilka vi blifvit insnärjde?
Ett stort nationalfel hafva vi dock alla: detta
sträfvande efter lyckans sken i stället för dess kärna.
Detta rastlösa sträfvande efter sinnenas förströelse.
Detta ideliga kalasande. Detta begär att förstöra
penningar, denna lyx, denna fåfänga i ett fattigt
land. Vi måste väl alla äfven vara litet dumma,
som ej genom dagliga exempel se, att då penningen
är gången är äfven de så kallade vännerna och
hvad värre är, oberoende och sjelfständigheten borta.
Då äro vi sjelf sålda slafvar.
Men hvart har jag väl flugit ut?
Jag rodnar nästan öfver mina långa tal och
egna bestämda idéer och beder: förlåten mig I
svenske män.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
