- Project Runeberg -  En svenska i Amerika. Erfarenhet och hugkomst ifrån sex år i de Förenta staterna af -m-n- /
84

(1860) [MARC] Author: Lovisa Mathilda Nettelbladt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

försumma att infinna sig der, emedan han väntade
till soupéen en ”mfer än vanligi bildad man.”

Då den främmande anlände fycktes han vara
orolig och exalterad öfver något. Tillfrågad derom,
svarade han helt öppet att han ”ej kunde få ifrån
sina tankar de hemska och onaturliga ljud han hade
hört vid förbifarten af ett obebodt hus, som fanns i
grannskapet och hvilket hade ryktet om sig att vara
spökenas tillhåll, alltsedan ett rysligt mord
föröfva-des der af en slaf>

Vår unga lady skrattade deråt och, vändande
sig till fadren, sade hon med en sorts medömkan:
•»Du lofvade mig i ersättning för mina böcker en
bildad och förståndig mans konversation, men här
finner jag för mig en svag hjerna, hvilken tror på
spöken.”

»Jag tillstår,» sade främlingen, ”att jag är
nästan ilat för mig sjelf, men vi känna oss ej sjelfva
förr än pröfningen påkommer, och dessutom griper
intet fantasien så mycket och intet skakar nerverna
så djupt, som att se eller höra något som ej
förståndet och det menskliga vetandet kan utröna.
Jag vågar säga, att ni sjelf, min lady, skulle blifvit
dödligt skrämd, om ni varit i mitt ställe och hört
dessa hemska underjordiska klagoljud från ett hus,
som i åratal varit öde och tomt och skydt af alla
menskliga väsenden.”

”Förlåt mig, min herre,» svarade den unga
damen, »men ni misstager er fullkomligt: mina nerver
äro starkare än så och milt hufvud fritt från all
’ fantasi.»

Då främlingen syntes tviflande sade hon: »Min
far, tillåt mig att gå denna afton helt ensam till
det omnämnda huset, så att jag må kunna öfver-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:25:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sviam/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free