Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under galenskapen visade hon en ständig misstro,
äfven till dén så olycklige fadren. Sökte beväpna
sig med knifvar etc. till sjelfförsvar. Hvad som
isynnerhet förvånade att se, var, att så snart någon
nalkades henne, skyndade hon att knäppa båda
händerna öfver hjernan.
Efter många (isynnerhet för den ömme,
outtröttlige fadren) långa månader tog galenskapen en
allt mildare och mildare natur, och slutligen efter
två hela dygns oupphörlig sömn vaknade hon till
lugn och någorlunda sans, ehuru en helt och hållet
mot fordom förändrad menniska.
Hon var nu så mild, så ödmjuk, så qvinlig;
berättade att under sin ^yrsel” (som hon kallade
sin galenskap) hade hon tyckt sig höra en man
alltjemt säga, att hon hade för stor hjerna och att
han försökt att skrufva sig in i den för att taga
bort en bit och sade sig derunder hafva lidit
gruf-liga plågor*
Minnet af sjukdomens första uppkomst
tycktes hon hafva glömt eller ock ej önska att
ihåg-komma,
En djup melancholi och stor sinnesslöhet intog
henne; hon öppnade aldrig en bok, utan till fadrens
förtviflan och djupa smärta brände hon i stället upp
sina fordna förtjenstfulla manuskripter och öfriga
bevis på författareskap. Ja! ända till ett
förtjusande litet stycke i en af hennes systrars album.
Körande var att se huru den nu så
förödmjukade fadren sökte smeka och upplifva hennes så
sjuka sinne. Han böjde sig med undergifvenhet för
-”den Högstes vilja,” och ofta hörde man honom
säga till sin dotter: 33Vi byggde på ett Babel;
förbistringens tid är nu kommen, men låtom oss äf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
