Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ack älskade, tala! dölj intet för mig,
Jag fullt i ditt hjerta vill blicka;
Jag vet att det fordna var kärt inför dig,
Der lyckligt du Iefde som flicka.
Jag lemnar dig nu, att i flygande hast
Utföra hvad pligten mig bjuder,
Men kommer tillbaka och sluter dig fast
Till hjertat af oro nu sjuder!
Svar:
Långt bort på landet, uti enslig vrå,
Jag lefde skiljd från stora verldens nöjen;
Bland vild natur och höga bergen grå
Jag skapade mig inre lif och löjen.
Jag ystert log; som barnet lekte bort
.Den leda gäst, som kallar sig för smärta,
Ty sommarns tid, som är så ljuf, men korty
Bör icke lemna törnet i vårt hjerta.
Jag -ensam lefde; intet väsen än
Förstod det svärmeri ur ögat lyste,
Men hvarje blomma var för mig den vän,
Som kärleksvarmt mot mina blickar myste.
Mitt friska blod, som uti vågor sprang,
I hvarje stjerna såg en vän och syster,
Som lyddes till den sång mot rymden klang,
Med vind och echo lekande helt yster.
Och böljans brusning var för mig den sång,
Den käraste mitt hjerta kunde höra;
Jag kunde lyssna dertill natten lång,
Mot gröna jorden lutande mitt öra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
