Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ners böner till några timmar3 sömn; men väcktes
precist kl. 1 af en den mest förtjusande sång under
mina fenster af mér än tjugo vackra mansröster.
Ålla sångstyckena uttryckte ett afsked, en
väl-gångsönskan eller en kännedom om, att hemmet,
hemmet var det dyrbaraste af allt. ”Home sweet
home/ detta amerikanarnas älsklingsstycke, som de
hade hört med en sådan hänförelse sjungas af Jenny
Lind, klingar ännu för min själs öra.
Jernvagnens första hvisling hördes, jag
skyndade trappan utföre och öfverraskades der af alla
mina bekanta i Winnsboro, såväl fruntimmer som
herrar och barn, alla med blommor i händerna och
hjertliga ord på läpparna. Jag kände mig rörd mera t
än jag kan beskrifva, ehuru jag ej heller nu vågade
hoppas att det var för mig personligen denna
utmärkelse egnades, utan åt fremlingen och den
ensamma qvinnan som nu åter skulle ut och fresta
hafvets ombytlighet.
Jag hade lefvat ett helt år i Winnsboro
(undantagandes alla kortare besök vid genomresor och
dylikt) och hade från första dagen och till den sista
rönt samma älskeliga öfverseende och godhet.
Månne vi i Sverige äro så förekommande och
grannlaga mot de utländskor, som besöka vårt land
som vi det böra?
Föra ej dessa guvernanter och bonnes hos oss
ett ganska dystert lif?
Aro ej rikedomen och anseendet med få
undantag den enda talismannen ? — och dock huru
trång känner sig ej själen inom sådana gränser?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
