Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Industriens historiska utveckling, förutsättningar och organisation - Ur den svenska industriens äldre historia. Av d:r Carl Grimberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— UR INDUSTRIENS ÄLDRE HISTORIA —
ingen akt uppå utan låten sölvblyet löpa ned under ugnarne". Ja så
vårdslösa och lata voro bergsmännen, "så mäktigt ludet och skamliga
gick det till vid berget", att landsfadern mycket väl förstod, att de
"gärna ville ha kronans berg öde och förlagda". Men han skulle
minsann själv ta hand om dem, som hade ansvaret. Han befallde
bergsfogden att "taga alla hyttefogdaine vid halsen" och skicka dem till
konungen, så skulle han nog själv "handla med dem och få höra, vad
brister där på färde äro".
Ideliga silverstölder samt därmed sammanhängande smuggling av
och smyghandel med den ädla varan gåvo också den gamle kungen
anledning till bekymmer. En gång sände han sin son Erik upp till
gruvan för att hålla ett öga på den "försummelse och otrohet", varöver
landsfadern alltjämt klagade, och skickade med honom "ett register
uppå det sällskap, både bergsmän och andre, som Vårt sölv bortstulit
hava". Och han menade, att det kunde nog "finnas flere, än som uti
samma register äro antecknade".
Ett sätt, som Gustav Vasa fann på, att öka silverbrytningen vid
Salberget var att begagna gruvan till förvisningsort för sådana, som
begått mindre förbrytelser. En smed, som hade stulit ombord på
konungens örlogsflotta och därför dömts att mista livet, blev t. ex.
benådad med att få slita spö och mista båda öronen, varpå ett märke
inbrändes på honom och han skickades att arbeta i Sala gruva. Detta
sätt att skaffa arbetskraft anlitades mer och mer av de följande
Vasakonungarne. De använde även krigsfångar, som med black om foten
fingo bryta malm. Orsaken till att tvångsarbete allt mer måste
användas, var framför allt den, att ett oklokt brytningssätt gjort faran
för gruvras allt större. På Johan III:s tid blev gruvarbetet så riskabelt,
att endast livstidsfångar användes på de mera hotade platserna. Den
omänskligt hårda behandling, som konungen lät fångarbetarne vid
Salberget undergå, vållade honom sedan i dystra stunder svåra
samvetskval; och i ett anfall av pessimism befallde han år 1588 vederbörande
fogde att ödelägga Sala gruva, ty, skriver han, "Vi förnimma väl, att så
länge Vi bruka den mördarekulan, som så många människor äro blivne
ihjälslagne uti, have Vi icke någon lycka antingen därmed eller med
de andra sölvbruk".
Konungens beslut synes dock ej ha blivit satt i verket. Driften hölls
i gång, och när hertig Karl fick hand om bergverken, började bättre
tider randas även för Sala gruva. Han tillsåg, att silvermalmen blev
ordentligare tillvaratagen än förut, och framför allt nedlade han ett
— 7 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
