Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Industriens historiska utveckling, förutsättningar och organisation - Ur den svenska industriens äldre historia. Av d:r Carl Grimberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— UR INDUSTRIENS ÄLDRE HISTORIA —
grundligt arbete på att förbättra smältningen. Genom systematiska
undersökningar kom man nu underfund med att man till följd av
under-baltiga smältningsmetoder ej utvunnit mer än något över hälften
av-malmens silverhalt, och att därvid till på köpet bedrivits ett oförsvarligt
slöseri med kol.
Överhuvudtaget resulterade Gustav Vasas och Karl lX:s
landsfaderliga omsorger i ett betydande uppsving för det svenska
bergsbruket. Karl IX var särskilt ivrig att låta "rannsaka om
malmstreck": först i sitt hertigdöme, isynnerhet i Värmland, och
sedermera, när han blev konung, över hela riket, även i
Norrland. Genom förmåner och privilegier uppmuntrade han även sina
undersåtar att följa exemplet samt att anlägga smälthyttor vid forsarna.
Förbättrade metoder vid malmbrytningen införde han genom att kalla
in duktiga tyska "bergssällar" i landet. Karl IX är den egentlige
skaparen av Värmlands bergslag. Före hans tid voro de värmländska
hyttorna både få och små. Men fram på 1600-talet uppnådde gruvor och
järnbruk i Värmland en sådan utveckling, att detta landskap i vår
litteratur kommit att framstå som den gamla svenska brukskulturens
klassiska nejd. Tillsammans beräknas de värmländska gruvfälten ha
givit inemot 7 miljoner ton järnmalm, alltså inga svindlande stora
kvantiteter i jämförelse med de norrbottniska malmbergen, men det är en
malm som jämte Dannemoramalmen genom sin obetydliga fosforhalt
och andra egenskaper tillhör den yppersta i världen.
Den väg, Karl IX öppnat för svensk bergshantering, fullföljdes av
Gustav II Adolf. Ingen kunde högre än han skatta "bergverkens
över-svinneliga välsignelse" — orden äro hans egna. Han vistades själv ofta
vid Salberget för att övervaka arbetet med att hjälpa upp gruvdriften
och lyckades också försätta gruvan i ganska gott stånd igen, så att
"allt gick på rätt bergsvis". Särskilt nedlades ett storartat arbete på den
svåra uppgiften att hålla gruvan fri från vatten. Milslånga
anläggningar med uppdämningar av närbelägna vattendrag och kanaler
gjordes för att skaffa drivkraft till de väldiga pumpinrättningar, som
nu sattes igång, ett rent av underbart arbete för en tid med så enkla
tekniska hjälpmedel, som dem man då förfogade över. På enahanda
sätt förskaffade man sig drivkraft till hyttverken.
Den äldre stormaktstiden kännetecknades genomgående av ett
starkt intresse för våra mineraltillgångar och var rik på nya impulser
inom bergshanteringen. Sin högsta blomstring uppnådde Falu gruva
— 8 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
