Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Industriens historiska utveckling, förutsättningar och organisation - Ur den svenska industriens äldre historia. Av d:r Carl Grimberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— UR INDUSTRIENS ÄLDRE HISTORIA —
Vem är det som drar vinsten av dem? leke dessa länders egna barn
utan ett främmande folk, engelsmännen, i kraft av sin större
företagsamhet. Vad spanjorer och portugiser själva vunnit är "ej mer än
svarta fingrar", d. v. s. de ha fått sköta grovarbetet åt dem, som skördat
den stora vinsten. "Likaså", fortsätter han, "har det ock före denna
tid gått med oss svenskar, att vi icke stort mer haft av vårt svåra
arbete uti järn- och koppargruvorna än svarta fingrar". Resultatet av
sina studieresor sammanfattar han i orden: "Jag fann, att hela världens
skatter äro av den allsmäktige
skaparen lämnade till alla människor
i världen, och att det riket, som har
de mesta arbetare och konstnärer*)
att skrapa till sig av den skatten,
det får ock del därav i
proportion."
Alströmer hade beslutit sig för
att nydana den svenska
vävnadsindustrien efter de stora
industriländernas mönster, och till medelpunkt
för den nya fabriksverksamheten
hade han utsett sin fädernestad. Är
1724 erhöll han privilegium att där
inrätta "ett yllemanufaktur av
allehanda slag". I utlandet köpte han
upp maskiner och redskap, vilka han,
trots utförselförbud, lyckades få över
till Sverige. Han värvade också
skickliga arbetare, som skulle i sin tur utbilda en svensk arbetarstam.
Nu blev det nytt liv i Alingsås. Det surrade i spinnfabriker, vävstolar
slamrade, och den ena tygbunten efter den andra fördes till färgerierna.
Det var en glädjande syn, ej minst för riksens maktägande ständer,
vilka förut hjälpt Alströmer genom tullfrihet för somliga varor,
nedsättning av tullarna för somliga samt en del andra privilegier. Nu var
det ingen ända på deras lovprisande av inrättningen, och tid efter annan
anslogo de betydliga summor till lån och understöd åt Alingsåsverken.
Tyvärr hade Alströmer dock ej samma förmåga att leda och övervaka
sina företag som att sätta dem i gång. Han hade ju själv ingen teknisk
utbildning — hans styrka låg i hans goda huvud och hans entusiasm,
*) Kunniga män.
Jonas Alströmer.
* 1685 — † 1761.
~ 31 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
