Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Industriens historiska utveckling, förutsättningar och organisation - Sveriges naturtillgångar i industriens tjänst. Av professor Gunnar Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- SVERIGES NATURTILLGÅNGAR —
de med varje år ökade mängder av sulfitsprit, som ur sulfitluten
ställas till näringslivets förfogande för kraftalstring.
STENKOLSFÄLTEN
1 SKÅNE
Kolförande formation
Närmare undersökta områden
inom vilka brytvärda
koltillgångar förekomma
Sverige är fattigt på fossila bränslen. Vad som finnes är stenkols
lagren i nordvästra Skåne, de över hela landet spridda men för energi
utvinning föga värdefulla
torvmossarna samt
brännbar alunskiffer i
silurav-lagringar företrädesvis i
Västergötland och Närke.
Det flacka slättlandet
mellan Kullaberg i
nordväst och Söderåsen i
sydost är från trakterna norr
om Ängelholm till ett par
mil söder om Hälsingborg
underlagrat av en serie
sandstenar, skiffrar och
skifferleror med k o
1-flötser. Med dessa som
utgångspunkt och med de
värdefulla eldfasta leror,
vilka åtfölja flötserna,
som hjälp för
åstadkommande av en ekonomisk
drift, har med början
redan på 1600-talet men
i nutida industriell mening sedan förra århundradets början
stenkolsbrytning bedrivits. Under stora svårigheter och penningoffer har
driften småningom konsoliderats och är, väl skött, numera lönande
om ock ingalunda lukrativ. Samtliga förekomster tillhöra
Höganäs-Billesholms A.-B. Vanskligheterna bottna i de goda kolflötsernas ringa
mäktighet (30—60 cm), i svårigheten att utnyttja det sekunda kol
och den lera, som av tekniska skäl måste brytas jämte prima kol.
Kolutvinningen har emellertid ökats och ökats. Mot 10 000 ton 1805,
stå 100 000 1877 och c:a 440 000 ton 1924, sista året således en knapp
tiondedel av Sveriges normala kolförbrukning. Under nu översebara
förhållanden kan ej väntas större brytning i framtiden än 500 000 à
600 000 ton.
— 43 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
