Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Industriens historiska utveckling, förutsättningar och organisation - Sveriges naturtillgångar i industriens tjänst. Av professor Gunnar Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- SVERIGES NATURTILLGÅNGAR —
Nordsvenskt skogslandskap.
Utsikt över Stora Luleälv inom Jokkmokks socken.
Ur de trävaruförädlande industriernas synpunkt torde Sverige
lämpligen kunna uppdelas i trenne områden: övre Norrlands urskogsområde,
nedre Norrlands, Dalarnas och Värmlands industriskogsområde och
Sydsveriges kulturskogsområde.
Övre Norrlands urskogsområde omfattar i stort sett de bägge
nordligaste länen. Inom dem leva barrträden på ytterkant av sina
klimatiska fordringar, låt vara att i kusttrakterna förhållandena äro
drägliga nog. I de stora inre skogsområdena sker tillväxten sakta, man
måste räkna med minst 150 år för sågvirke; föryngringen är svår. A
andra sidan ha här under ett par tre århundraden samlats betydande
virkesförråd. Staten är huvudägare av skogarna här uppe. 1
Norrbottens lappmarker äger staten 58 %, i dess kustland 50 % av ali
skogsmark; i Västerbottens lappmarker 35 %, i dess kustland 18 %.
Skogarnas tillgodogörande har emellertid visat sig vara förenat med så
betydande kostnader, att varken staten eller flertalet enskilda, som
arbetat härmed, haft något skäl att särskilt rosa marknaden under
mindre gynnsamma eller ens normala konjunkturer. Genom nya
metoder för virkestransport över Bottenhavet till sydligare sågverksdistrikt
samt andra anordningar medförande besparingar kunna dock
möjligen de härvarande mycket betydande virkesmassorna få högre rot-
— 54 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
